Mitt fyrahundratrettiotredje inlägg...

Det är bara några månader kvar tills skolan slutar. Några få månader tills det som jag sett som några av de bästa åren i mitt liv är över.
Konstigt nog ser jag bara fram emot det.
Kanske beror det på att jag för första gången i mitt liv känner att jag har vridit och vänt så mycket på något att det inte längre finns något mer att hämta? 
Dômentiden kommer för alltid vara den där tid då jag hittade och lärde mig så mycket om mig själv och världen. Nu vill jag upptäcka något nytt.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0