Mitt åttiotredje inlägg...
And isn't it ironic... Don't you think?
Av någon anledning, har jag låten "Ironic" i min mp3. Vet egentligen inte riktigt hur den hamnde där. Den är ju lite små söt ifs, men egentligen inte mycket mer än det. Om man inte lyssnar på texten då, men de hade inte jag gjort när jag lade in den.
I vilket fall så lyssnade jag på låten idag, och fastnade för textraden "And isn`t it ironic... Don´t you think?". Ett ganska bra sätt att beskriva livet på tycker jag, så jag tänke att den raden måste jag inleda min nästa blogg med. Så nu gjorde jag det, men när jag läste igenom låttexten för att sno textraden till detta var jag ju tvungen att läsa igenom hela låt texten också. Kom då på att hela texten faktiskt är riktigt, riktigt bra. Den skilldrar något som jag tänkt på så många gånger utan att jag riktigt satt ord på det. Därför tillägnas den här bloggen helt och hållet texten, och här kommer den:
An old man turned ninety-eight
He won the lottery and died the next day
It's a black fly in your Chardonnay
It's a death row pardon two minutes too late
Isn't it ironic ... don't you think
It's like rain on your wedding day
It's a free ride when you've already paid
It's the good advice that you just didn't take
Who would've thought ... it figures
Mr. Play It Safe was afraid to fly
He packed his suitcase and kissed his kids good-bye
He waited his whole damn life to take that flight
And as the plane crashed down he thought
'Well isn't this nice...'
And isn't it ironic ... don't you think
Well life has a funny way of sneaking up on you
When you think everything's okay and everything's going right
And life has a funny way of helping you out when
You think everything's gone wrong and everything blows up
In your face
It's a traffic jam when you're already late
It's a no-smoking sign on your cigarette break
It's like ten thousand spoons when all you need is a knife
It's meeting the man of my dreams
And then meeting his beautiful wife
And isn't it ironic... don't you think
A little too ironic... and yeah I really do think...
Life has a funny way of sneaking up on you
Life has a funny, funny way of helping you out
Helping you out
Mitt åttioandra inlägg...
Var ett litet tag sen jag ägnade mig åt denna blogg nu, så det här få bli en liten blandblogg med lite smått och gott. Mycket har hänt sen sist jag skrev, och faktiskt även en del lite små roliga saker. Bland annat ett jätte skojsigt iskrig på Centrum. Var en mysko kväll, först sjukt tråkig och sen sjukt kul. Iskriget gjorde allt.
Annars hände det väl inte så mycket i helgen antar ja, föutom lite jobb och min broders vackra fest då. Kom dock lite för mycket folk än vad som var planerat, så han blev så illa tvungen att berätta om den för våra föräldrar när de kom hem i slutet av helgen. Så nu blir det inga sena kvällar för den lille mannen. Lite kul är det allt.
Det var även dags för tavlebyte med DST igår igen. Träffades hos Sandra och gjorde våfflor och pratade, och sen sov vi över där. Mycket mysigt måste jag säga, även om jag var en aning trött.
Måste bara avluta med världens seriöst bästa filmkommentar från en sjukt dryg gammal film med namnet "Supernollan" som jag fastnade i på tv för några dagar sen. För er som inte sett den, tänk er en romantisk scen där killen ligger och pratar med sin sovande flickvän.
Han säger: "-Nu ska jag säga något svårt, något som jag inte sagt innan bara för att det är så jobbigt...."
Man sitter nu på spänn och väntar på att han ska säga något vackert och romantiskt, och han fortsätter:
"-.....sju sjösjuka sjömän på ett sjunkande skepp!"
Försök hitta nått mer klockrent!
Mitt åttioförsta inlägg...
Och så var man 50 öre rikare. Även mycket annat kul har hänt denna helgen. I fredags muckade Emil och Victor, så då var det krogen som gällde, mycket trevlig kväll tycker jag allt även om allt inte alltid går som man har tänkt sig.
Kvällen inleddes med en miniförfest hos Sandra med Sandra, Elin och perversnallen. Efter det drog vi till Bongo där vi mötte Mickan, Micke och Fidde. Sen var det en sväng på Amor, som förövrigt inte längre heter Amor, där vi mötte Vaggerydarna och sen Centrum. Kvällen avslutades sedan med ett besök på Mc donkan och sen av någon mysko anledning efterfest i Vaggeryd.
Aja, i vilket fall som helst så var det en väldigt minnesvärd kväll. Tack!
Lördagen gick sedan ut på att ta sig hem från Vaggeryd, vilket inte alltid är så lätt som det verkar, och sen sova en massa. Besökte sedan Mulljsö och Elin på kvällen. Vi åt tacos och kollade på film. Det var mysigt.
Dagen idag har jag varit och besökt meine Farmor och hennes lilla vovve Nico. Jätte söt filur, även om han tycker om att bita Jennier.
Jag var även ute och promenerade en liten sväng with meine Sandra. Lika mysigt som vanligt, med en massa dryga konversationer. Du är underbar gumman. Du är den som får mig att inse att jag faktiskt har ett liv, även om det är kallt. Haha. Älskar dig gumman. Där har vi något positivt med att vi inte är zombies.
Tack för en minnesvärd helg!
Mitt åttionde inlägg...
Varför måste livet vara så sjukt orättvist? Jag försöker verkligen göra det rätta, men måste det vara så sjukt svårt? Ibland går det verkligen inte att se hur det skulle kunna sluta på nått bra sätt, men jag antar att på nått sätt löser det väl sig. Det sägs ju trots allt att tiden läker alla sår, men är det verkligen så? Kanske kan man lära sig att acceptera, lära sig att leva med det, men jag tror faktiskt inte att tiden kan läka alla sår. Det måste var en dryg jävel som kom på det.
Mitt sjutionionde inlägg...
Ledig idag, jag har inte gjort ett skit. Fast jag har faktiskt tänkt att jag ska göra mycket, och det är väl tanken som räknas?
Mitt sjutioåttonde inlägg...
Detta är Rebecca, fast för ganska många år sedan. Ärligt talat hittade jag ingen nyare bild (Kan det möjligtvis vara så att vi umgås för sällan?) .
Anledningen till att jag skriver den här bloggen är egentligen att jag träffade Becca på PB- dagen i skolan idag, och hon påpekade då att hon näms alldeles för sällan i denna blogg. Det är riktigt dåligt av mig faktiskt, men jag tänkte göra något åt detta nu. Självklart förväntar jag mig att du kommenterar sen när du läst det här Becca, för vi hade faktiskt ett avtal.
Aja, i vilket fall är Becca den kompisen som jag kännt allra längst. Vi lärde nämligen känna varandra redan hos dagmamman, är inte det coolt om något?
Becca är en jätte kul person som alltid ställer upp när man behöver godis eller någon att teckna av. Tex. så bad jag henne idag ställa sig på bordet i matsalen och göra en pose som jag kunde teckna av. Som den sanna kompis hon är ställde hon sig på bordet mitt bland alla människor och gjorde poser som både ballerina och spindelmannen. Jag menar, hur många andra hade gjot det för mig? Det lite tråkiga är att jag tyvärr missade poserna, kollade väl bort just då antar jag, och sen orkade hon inte göra mer, men det förstår jag förstås. Det är ju ganska ansträngade att stå stilla så länge ändå.
Tack för att du finns Rebecca! Du är bra! :)
Mitt sjuttiosjunde inlägg...
Jag lite katigt till Sanna: -Muckar du eller?
Sanna 9 år: -Nej, jag tycker inte om att mocka stall. Det är äckligt.
Träffade mina små änglar Sanna och Becka i helgen. Vi bakade peppakakor hos mormor. Becka Pecka gjorde ett peppakaksporträtt av mig, och eftersom Becka berättade för mig förra gången vi träffades att vissa kallar sina föräldrar för "päron" så gjorde jag varsitt porträtt av mina föräldrar med hjälp av den päronformade pepparkaksformen. Vi gjorde även porträtt av mormor och morfar som äpplen. För om man kan kalla sina föräldrar päron så kan man väl kalla sina morföräldrar för äpplen? Eller?
Otroligt vad jag älskar mina kusiner. Seriöst, alla borde ha såna kusiner som jag. Man blir liksom glad bara av att skriva om dem.
Mitt sjutiosjätte inlägg...
"Är det här en misslyckad fest?"
Jag, Micke, Mickan, Elin, Sandra och Albin hyrde NGIS för en halloweenfest i fredags. Jätte kul tycker jag allt, hoppas alla andra också tycker det.
Det var roligt att så många hade klätt ut sig, trodde faktiskt inte att så många skulle göra det.
Sandra, jag och Elin körde på lite brutala förklädnader i år. Sandra föreställer en död Kalle Anka (Joppa gjorde det skit snygga skotthålet i pannan), jag var mördad (joppa hade även gjort mitt skärsår på halsen) och Elin var mentalt störd. Allt var på grund av Mickan. Hon mördade mig och Sandra (Hon var alltså seriemördare i dubbel benämning (måste tillägga att detta är Sandras skämt, även om jag kanske snodde det lite under kvällen), och stackars lilla Elin såg alltihoppa.
Aja,vet inte riktigt vad jag ska skriva mer, men tack allihoppa för en jätte mysig kväll! <3 Fler bilder finn på min bilddagbok "yeahnie.bilddagboken.se"
