Mitt fyrtiosjunde inlägg...

Pappa, pappa, hur  får man barn?

Måste skriva några ord om den helt underbara teatern, Zappa, som jag var på i onsdags.

Inleder med veckans Joppa kommentar:
-Elin, Elin! Jag har teater föreställning på onsdag! Vill du komma och kolla?

En rätt normal fråga kanske, om Joppa bara inte missat den lilla detaljen att Elin spelar i samma teater. Till och med i samma scen. Av någon anledning blev Elin lite smått tjurig.

I vilket fall som helst så var teatern jätte bra. Underbart duktiga skådespelare. Och jag känner två av dem! Grymt stolt.
Var verkligen jätte roligt att se er.

Ni glömmer väl inte lilla Jennie sen när ni blir kändisar?






Mitt fyrtiosjätte inlägg...


Det finns ingen anledning att inte betrakta hela världen som en jättelik målning /Robert Rauschenberg






När vi kom till skolan imorse var ett stort kors målat på tavlan och under det stod namnet "Robert Rauschenberg" .
Denna konstnär, känd för sina combines, avled i måndags kväll vid en ålder på 82 år. Han var mannen som trädde ett bildäck på en get.
Jag kan inte säga att jag direkt är ett stort fans av Rauschenberg, det är inte riktigt min sorts konst. Men jag är väldigt imponerad över att hans alldeles unika stil. Idag har jag  kollat på lite inslag med honom på näten, och jag måste säga att han verkar har varit en skön snubbe. En väldigt stor konstnär har gått ur tiden.

Jag måste även passa på att nämna en annan konstnär som jag råkade hitta en bok om i skolan idag. Hans namn är Ron Mueck. Han har gjort dessa verklighetstrogna skulpturer av människor som ni kan skåda här nedan. Jag kan inte sluta fancineras över dessa. Helt otroliga, men lite smått otäcka.






Detta var min första konst blogg någonsin. Lite häftigt. Ett bra inledande med två väldigt duktiga och speciella konstnärer.
Jag avslutar med orden:

Rest In Peace Robert Rauschenberg

Mitt fyrtiofemte inlägg...

En gång när jag var liten, då var jag lika liten som dig.

image30

Konfirmation för minibrodern idag
. Bara för att han absolut inte ville att vi skulle fotografera honom i klänning så roade jag mig med att lägga ut en bild på honom här. Sanna panna och jag misstänker trots allt att han vill ha klänning men engentligen vill han ha en rosa, så nu vet vi vad vi ska köpa till honom i födelsedagspresent. 

Aja, lillen klarade faktiskt konfirmationen riktigt bra, lite stolt över honom.
De spelade ett litet drama om två gäng och en person som stod emellan. Det ena gänget drack bara Coca Cola och det andra drack Pepsi. Tyvärr var Jesper, till pappas glädje med i "coca cola" gänget. Skällde ut honom lite efteråt för att han inte bett att få byta till Pepsi, hade varit grym kul (för alla ni som inte vet så jobbar vår fader på Coca Cola). I vilket fall så var det en person emellan gängen som bara drack mjölk (här kommer även mammas jobb in i bilden), och dramat slutade med att han trots all blev respekterad i båda gängen. Gulligt, gulligt. Snacka om att vår släkt hade kul åt det dramat.

Vid utdelning av Psalmböcker:
Sanna (8år): -Varför får de psalmböcker?
Jag: -Alla får det när de konfirmerar sig.
Sanna: -Fick du det också?
Ja: -Ja
Sanna: -Men då behöver väl inte Jesper någon?


Trevlig dag, Bra jobbat brodern!

Mitt fyrtiofjärde inlägg...

Det finns bara kåta kvinnor i Norrahammar!

Oyeah, dagens händelse. Sandra, Joppa och jag stod ute och pratade när plötsligt en utlänsk man i ca 50 års ålder kom fram och frågade om vi hade cigg, vilket vi självklart inte hade (vi är ju ordentliga vi).
Han talade sedan om för oss att han hade varit och träffat en kvinna som bodde i en av lägenheterna. Och tro det eller ej, men hon hade varit jätte kåt. Hon hade fått orgasm hela 4 gånger, och det var, vilket han ofta upprepade, konstigt eftersom hans fru aldrig klarade mer än två gånger. Denna kvinnan han träffat var dessutom 50 år, kom från Salvador och hade inte haft någon man sen 3 år tillbaka.

Mannen berättade sedan att han varit i en sexbutik och köpt spray som han sprayade på, med hans egna ord, "förlåt, förlåt... kuken". Detta gjorde han därför att hans spermier var så långsamma. Och denna spray hade faktiskt fungerat för han hade kunnat rida och rida i en hel timma och kvinnan hade som sagt fått orgasm 4 gånger.

Måste även nämna att han nu stod och väntade på taxin hem till hans fru som han varit gift med i 30 år. Hon skulle inte märka någonting för han skulle ligga brevid henne i sängen "tyst som ett lamm"!

Otroligt vad mycket man kan få reda på på så kort tid. Kanske lite för mycket...

Mitt fyrtiotredje inlägg...

Du är så, Yeah yeah Wow Wow!

image29

Eftersom den smått perversa Samuel så ofta påpekar att jag borde nämna honom i min blogg, så tänkte jag nu, dels för att glädja honom men även för mitt eget nöje, tillägna hela denna blogg åt honom.

Egentligen kan jag inte direkt påstå att jag känner honom så väl, men han verkar vara en väldigt fin männska. Han är en såndär "good looking boy" som förmodligen har en hel svärm av tjejer efter sig. Samtidigt som han ser så pass bra ut är han också en väldigt snäll och omtänksam snubbe. Han har även ett väldigt välutvecklat språk och använder sig av ord som raffig, erotisk och eggande. 

Samuel är en sån där social och prataglad person med vilken man alltid har något att prata om, även om han har en tendens att komma in på snusk lite väl ofta. Men, men, bor man i Kalmar så gör man.

Som pricken över i, strösslet över glassen elller hur man nu vill uttrycka sig, så är han också musikalisk och gör jätte fin musik som faktiskt jag har fått den stor äran att lyssna på. De ni!

Med andra ord, Samuel är killen som alla tjejer drömmer om!

Mitt fyrtiondeandra inlägg...

Sandra och Jennie, framtidens trollkvinnor

Var i Kalmar och kollade på SM i drill idag. Väldigt trevligt faktisk, fin stad. Har även en svag aning om att det bor ytterst trevliga människor där. I alla fall en....

Var första gången vi kollade på SM. Det var faktiskt riktigt kul, men hade nog förväntat mig lite mer ändå. Det var helt otroligt duktiga drillare men de hade glömt musiken och känslan. Hela deras program byggde på den ena avancerade grejen efter den andra, allt för att visa hur bra de är, men det blev långtråkigt att kolla på. De hade inte heller anpassat musiken. De flesta hade valt vackra kärleksbalader, utan någon egentlig kraft i. Det gjorde att man inte blev interesserad av att kolla på dem. Jag upplevde det som lite konstigt, men antar att det så det ska vara. Det som bedömms är hur tekninskt skickliga de är, inte hur bra shownummer de gör.

Det fanns dock undantag, de som trots allt valt en kraftfull musik, och verkligen lyssnat på den när de gjorde programmet. De jag blev mest facinerad av var Bjuvs drillflickors shownummer med filmmusiken från Matrix. Det var förmodligen det bästa nummer jag någonsin sett. Ett sånt där magiskt nummer, där man inte kan slita blicken ifrån dem utan följer varje steg de tar och slutar inte imponeras. Ett sånt nummer som stannar kvar i huvudet och får de andra deltagarnas nummer att kännas väldigt tråkiga.
De hade utnyttjat musiken så otroligt bra, till och med de tysta partierna. Det är ett program ja kommer minnas länge. Trots det så fick de ingen pallplacering. Mycket konstigt enligt min mening, ingen av de andra kunde ens jämföras med dem. Men, men, det är ju inte jag som sitter i juryn.

Aja, ledsen att det blev en sån där, i mångas ögon, ointeressant drill blogg. Kände för att skriva av mig lite så gjorde det. Ni får helt enkelt skylla er själva om ni läste den. Så det så.

Mitt fyrtioförsta inlägg...

Vi är vänner, vi är friends...  nånting händer, ja det känns....

"Filmnatt"
igår natt. Blev inte riktigt som planerat men det blev mysigt ändå. Det behövdes.
Såg bara 2 filmer, Sweeney Todd och Dirty dancing. Båda är dock väldigt bra, framförallt Sweeney Todd är helt underbar. Hade även trevliga samtal. Tack för en mysig kväll. Ni är underbara!

Joppa till Daniel: -Älskling, du är efterbliven.

Ibland glömmer man bort hur viktigt det är att prata. Man kan gå och störa sig på saker som händer hur länge som helst, utan att göra något åt det. Och när man sedan pratar igenom det, förstår man varför människor gör som de gör och man inser att man faktiskt, tillsammans, kan göra något åt det. Ingen människan är felfri, inte ens en själv. Men om man pratar, lyssnar, och anstränger sig för att göra något åt det så är det "stora" problem som man haft inte längre ens ett problem. Prata är så otroligt mycket viktigare än man tror.

Together we are strong, together we will make it!

RSS 2.0