RAPPAPAPAPAPAPA

Kom på att jag missade en otroligt kul elin kommentar i min "det här hände i helgen blogg". Bara för det, och för att jag långtråkiga kvällar ägnar mig alldeles för mycket åt att skriva bloggar, får den en alldeles egen blogg.

Vi sitter på bussen påväg till stan tillsammans med två av Elins gamla klasskompisar. Vi har bestämmt att vi ska till krogen Moon, där ingen av Elins klasskompisar varit tidigare. Elin ska därför förklara var det ligger. Hon radar upp ett antal ställen men de andra vet inte vad något av det ligger. Tillslut säger Elin:
-Vet ni vad Österskans ligger?
Klasskompisarna: -Ja, det vet vi.
Elin: -Den ligger ganska långt därifrån.

Mycket mysig dag idag. Var med och ställde ut lite tavlor på Ung Vänsters feminist kväll.  Många fina konstverk, vacker musik och poesi. Även en väldigt bra föreläsning om feminism. Tack så jätte mycket för att jag fick vara med. Jag hade trevligt.  

Det är lite konstigt, men jag ska helt ärligt säga att jag hade aldrig fått för mig att gå på en feminist kväll i vanliga fall, men chansen att få ställa ut tavlor förändrar ju det. Jag vet inte varför, men av någon anledning har jag alltid varit ganska ointresserad av sådant. Inte just feminism, utan just allting där man behöver ha en åsikt. Kanske beror det på att jag väldigt sällan vet vad jag egentligen tycker om saker och ting. Egentligen bryr jag mig inte riktigt. Varför ska jag tycka till och kämpa för saker och ting när det finns så många andra som är så bra på det? Jag vet, lite fel resonerat men ändå.

I vilket fall fick föreläsningen om feminism mig att tänka till lite. Tidigare har jag aldrig riktigt tyckt om feminism och jag gör det fortfarande inte helt och hållet. Däremot kan jag formulera mig mer omkring detta efter att jag hört hennes föreläsning.

Allt hon sa var egentligen helt sant och jag håller med. Hon pratade om det vanliga man brukar höra. Kvinnor har lägre löner, kvinnor anses ska vara hemma med barnen och sköta hemmet m.m. Även detaljen om att det för inte alldeles för länge sen inte ens var lagligt med abort nämdes. Som hon uttryckte det hade kvinnan alltså inte ens rätt att bestämma över sin egna kropp. Visst, jag håller med om det som sagt, det är inte jämställt. Det finns dock en liten detalj som jag inte riktigt håller med om när det gäller feminsm. Själva upplägget. De jobbar för jämställdhet vilket jag tycker är jätte bra, men jag tycker att det är fel att man endast riktar in sig på kvinnan. Visst är kvinnan i många lägen inte jämställd med mannen, men jag anser faktiskt att det vid många tillfällen även är tvärt om. Om vi som exempel tar det att kvinnan anses vara hemma med barnen istället för att skaffa sig en karriär och så vänder vi på det. En man ska jobbar och försörja sin familj och har inte alls lika stor möjlighet att vara hemma och ta hand om barnen även om han vill. Är det så mycket bättre? En man är alltid i underläge när det gäller barnen. De har inte alls lika stor chans att att få vårdnaden i en vårdnadstvist, och medan en kvinna numera kan bestämma om hon vill göra abort eller inte har mannen inget att säga till om. Kvinnan bestämmer helt och hållet, så är det verkligen kvinnan som är i underläge? Ärligt talat tror jag faktiskt inte det. I vissa fall så är det så, men jag tror faktiskt att mannen är i underläge lika ofta. Jag måste dock ännu en gång tillägga att jag tycker det är underbart att det finns människor som jobbar för jämställdhet men upplever inte att det endast borde göras ur kvinnans synvinkel.

Livet är hårt sa bonden, nöff sa grisen.

En gång berättade freakout ett skämt. Då sa de : -Det gör inget hans pappa är Göran Persson.

Två älgar var ute och flög.
Då fick den ena en bulle i ögat och störtade, men då sa den andra:
-Det gör inget, för hans pappa jobbar på Konsum

Vad är det för likhet mellan en elefant och en kolibri?
-Ja just det.

Det var en gång 2 älgar som satt I ett träd och filosoferade, plötsligt så landade en aborre i trädet brevid. Då sa den ena älgen: -Han bor nog där!

En man och en buske var ute och kröp.
Då sa busken: - ÄT MIG
Och det gjorde mannen.

Alla barnen lade pussel utom Pia, hur skulle det se ut.

Pelle var jättemätt och frågade sin mamma:
-Mamma, måste jag äta upp min gröt?
-Ja.

Det var en gång en gurka som skulle gå över en väg. Så kom det en bil. Gurkan sprang undan och klarade sig!

Alla barnen heter Ola, utom Anna, för hon heter Marcus.

Alla barnen drack saft utom Dan,
för han hade ingen hammare.

Två män satt på Mcdonalds och samtalade. Plötsligt satte den ena mannen i halsen och började bli blå. Då sa den andra mannen: -Fy fan vad blå du börjar bli!
Den halvkvävda mannen kunde inte prata utan nickade bara instämmande. Sen dog han.

Död åt tavelhelvetet!

Oyeah, det finns faktiskt dagar när målandet faktiskt kan få en att må dåligt. En tvärt om effekt liksom. Sjukt vad jag hatar det. Men det är väl rätt åt mig. Är man så jävla dum så man tackar ja till att måla ett porträtt av Stefan Liv i samma färger som jag använde mig av när jag målade porträttet av Daniel Karlsson så får man faktiskt skylla sig själv. Dömt att misslyckas. Inget illa mot Stefan Liv, men när man tänker på honom så tänker man inte direkt "färglatt", utan jag hade i normala fall använt en helt annan färgskala om jag skulle göra ett porträtt av honom. Det är helt enkelt inte hans färger. Och hur ska man få fram Stefan Liv med hjälp av en färgskala som inte alls är hans? 




Hjälp mig snälla! Vad är det som gör att det inte blir Stefan Liv? Och vad i helvete ska jag göra med bakgrunden? Är så sjukt trött på den nu. Och vill ni veta det roliga, när jag är färdig med den ska jag göra en kopia av den. Hur underbart är inte det på skala 1-10? Precis, det ligger på minus. Jag borde sluta tacka ja till beställningsverk, sen spelar det ingen roll om det är på önskemål av Stefan Liv. Fast å andra sidan är det alltid sjukt kul när någon vill ha en målning som man gjort. Haha, jag tror jag börjar lugna ner mig nu. Funkar inte målandet funkar skrivadet. Oyeah.  Men som sagt, hjälp?

Vrider. Vänder. Försöker. Misslyckas. Försöker igen.

Hmm, jag har börjat läsa den där nya grejen de börjat med i JP, så kallade mikronoveller. "Noveller" bestående av endast sex ord. Ärligt talat har det smittat av sig på mig. Tyckte det var lite spännande så brukar numera ägna mina sömnlösa nätter åt att försöka fånga en känsla i sex ord.

Egentligen har jag väl alltid tyckt om att skriva. Lättare att förstå sig på sig själv om man försöker sätta ord på känslor och tankar. Dock brukar jag inte skriva dikter, noveller och sådant särskilt ofta. Inte för att jag inte tycker om det. Mer för att jag inte vågar. Det blir för personligt. Och visst, men kan skriva sådant som man inte visar för någon, men då dyker samma problem upp som när jag försökt mig på att skriva dagbok. Jag märkte helt enkelt att jag var totalt livrädd för att någon skulle hitta dagboken. Så jag kom helt enkelt fram till att sådant som man inte vill att någon annan ska läsa ska man helt enkelt inte skriva ner. Absolut säkrast.

I vilket fall som helst. Mikronoveller tycker jag om. Det kan man hålla på en lagom nivå. Man kan gömma så mycket i de sex små orden som man egentligen bara själv vet vad de står för. Sen är det klart, jag tror inte jag skulle kunna få för mig att skicka in något till JP. Fortfarande alldeles för rädd för vad folk skulle tycka. Skulle nog faktiskt inte ens få för mig att direkt visa dem för någon, mer än lite såhär enstaka när det endast handlar om en inledningstext till en blogg, men och andra sidan blir inte sex ord tillräckligt personligt för att man ska behöva vara rädd för att någon annan skulle få syn på det. Även om jag förstås inte gillar tanken.

Im on my way

Jag vet en som i stort sätt har en lägenhet i Göteborg om allt funkar som det ska. Jag säger inte vem, men det kan vara jag.

Haha, en ateljelägenhet, kunde det bli mer underbart? Inte absolut högsta standarden kanske, men det funkar. Från början var den endast byggd som atelje, men har numera utökats med ett litet kök m.m. Att den byggds som atelje inbär dock stora fönster och perfekta ytor för att måla. Dessutom ligger den i ett hus där endast konstnärer och musiker bor. Hur bra är inte det? Ja precis, över skalan.

När Andreas inte kommer på något så tänker han på analsex

Abosch, Jennie har målat idag. Haha. Sjukt härligt. Det var ganska länge sen jag målade faktiskt. I alla fall sådär på riktigt. Som vanligt fick det mig att må bra och denna gång höll det faktiskt även i sig efteråt. Färg är nog det bästa som någonsin uppfunnits skulle jag kunna tänka mig.

Hmm, jag har roat mig med att spela MahJongg ikväll. Otroligt kul spel egentligen, fast har tröttnat lite på det nu. Mamma å ja brukar tävla om rekordet. Just nu består hela 10 i topp listan av mitt namn. Mohaha. Känns ganska bra. Fast förstås, jag har ju spelat en aning mer än henne, men ändå.

Haha, å hur intressant var den här bloggen på skala 1-10? Oyeah.

å 1 å 2 kom igen jucka med rumpan!

å 3 å 4 känn hur pulsen pumpar!

å 5 å 6 sex sex sex!

å 7 å 8 rör din kropp!