Mitt etthundraåttiotredje inlägg...
Och när jag äntligen försöker, då spricker allt
Vet att jag är ganska ensam om att tycka det i min kompiskrets men jag tycker verkligen om Caroline Af Ugglas, så bryr mig faktiskt inte om att förmodligen ingen av mina kära bloggläsare håller med mig.
Visst, hon har inte den bästa musiken och inte det mest genomarbetade texterna. Däremot har hon något som så många andra artister saknar. Hon har känslan.
Jag älskar hennes texter, inte för att hon har de där riktigt klockrena och förmodligen väl uttänkta meningar som man kan hitta i andra artisters texter. Jag älskar sådana meningar i vissa fall, men i Caroline Af Ugglas texter behövs dem inte för hon har istället de där helt otroligt enkla texterna som verkar komma direkt ifrån hjärtat utan att bearbetas för att låta bra. Får alltid känslan av att hon slängt ihop sina låtar på en kort stund och på så sätt fångat något hon kännt precis i det tillfället. Sen kanske det inte alls är så, kanske har hon tagit jätte lång tid på sig att skriva sina låtar, vad vet jag. Det är bara känslan jag får. Det häftiga är att jag på något sätt även till viss del kan förstå känslan i texter som jag inte själv kan känna igen mig i. Förstå hur man skulle kännt om man själv upplevt det. Det är ovanligt.
Poesi har ingen plats i ett hjärta som har krympt
Och jag är ung och jag är stark
Men jag känner mig gammal och trött
Och min eld har fått näring
Men det finns ingen glöd, nej
Bara en längtan till dig - å, vem du nu är
Till dig - å, vem du nu är
Det känns som mitt liv här på jorden är ett skämt
Jag slösar bort min tid som en inkubation
Ett slags ruvande
Och när jag äntligen försöker, då spricker allt
Och du har ingen aning om
Ingen aning om hur det känns
Det där att jämt vara själv, ja, i sitt hem
Med en tyst telefon som glor som ett hån
Och där i din säng smeker tomhetens hand
Den smeker ditt hår
Den smeker ditt hår
Vill inte spela glad
Vill inte låtsas le
Vill kunna säga hur det är till dig
När allt jag vill är att må bra
Och göra allting som man ska
Ja, göra allting som man ska
Och jag önskar, jag önskar, ja, att jag var stark
Att jag kan lära mig stå upp för mig själv
Som nån som spelar i ett band
De som spelar gitarr
Ja, de som kan hålla takt
De som har makt
De som har makt
Ja, de som har makt
Nej, vill inte spela glad
Vill inte låtsas le
Jag vill kunna säga hur det är till dig
När allt jag vill är att må bra
Och göra allting som man ska
Ja, göra allting som man ska
Och jag är en idiot som älskar dig
Jag måste va en idiot som älskar dig
Jag är en idiot som älskar dig
Vill inte spela glad
Ja, jag vill inte låtsas le
Vill kunna säga hur det är till dig
När allt jag vill är att må bra
Och göra allting som man ska
Göra allting som man ska
Vet att jag är ganska ensam om att tycka det i min kompiskrets men jag tycker verkligen om Caroline Af Ugglas, så bryr mig faktiskt inte om att förmodligen ingen av mina kära bloggläsare håller med mig.
Visst, hon har inte den bästa musiken och inte det mest genomarbetade texterna. Däremot har hon något som så många andra artister saknar. Hon har känslan.
Jag älskar hennes texter, inte för att hon har de där riktigt klockrena och förmodligen väl uttänkta meningar som man kan hitta i andra artisters texter. Jag älskar sådana meningar i vissa fall, men i Caroline Af Ugglas texter behövs dem inte för hon har istället de där helt otroligt enkla texterna som verkar komma direkt ifrån hjärtat utan att bearbetas för att låta bra. Får alltid känslan av att hon slängt ihop sina låtar på en kort stund och på så sätt fångat något hon kännt precis i det tillfället. Sen kanske det inte alls är så, kanske har hon tagit jätte lång tid på sig att skriva sina låtar, vad vet jag. Det är bara känslan jag får. Det häftiga är att jag på något sätt även till viss del kan förstå känslan i texter som jag inte själv kan känna igen mig i. Förstå hur man skulle kännt om man själv upplevt det. Det är ovanligt.
Poesi har ingen plats i ett hjärta som har krympt
Och jag är ung och jag är stark
Men jag känner mig gammal och trött
Och min eld har fått näring
Men det finns ingen glöd, nej
Bara en längtan till dig - å, vem du nu är
Till dig - å, vem du nu är
Det känns som mitt liv här på jorden är ett skämt
Jag slösar bort min tid som en inkubation
Ett slags ruvande
Och när jag äntligen försöker, då spricker allt
Och du har ingen aning om
Ingen aning om hur det känns
Det där att jämt vara själv, ja, i sitt hem
Med en tyst telefon som glor som ett hån
Och där i din säng smeker tomhetens hand
Den smeker ditt hår
Den smeker ditt hår
Vill inte spela glad
Vill inte låtsas le
Vill kunna säga hur det är till dig
När allt jag vill är att må bra
Och göra allting som man ska
Ja, göra allting som man ska
Och jag önskar, jag önskar, ja, att jag var stark
Att jag kan lära mig stå upp för mig själv
Som nån som spelar i ett band
De som spelar gitarr
Ja, de som kan hålla takt
De som har makt
De som har makt
Ja, de som har makt
Nej, vill inte spela glad
Vill inte låtsas le
Jag vill kunna säga hur det är till dig
När allt jag vill är att må bra
Och göra allting som man ska
Ja, göra allting som man ska
Och jag är en idiot som älskar dig
Jag måste va en idiot som älskar dig
Jag är en idiot som älskar dig
Vill inte spela glad
Ja, jag vill inte låtsas le
Vill kunna säga hur det är till dig
När allt jag vill är att må bra
Och göra allting som man ska
Göra allting som man ska
Kommentarer
Trackback