Vrider. Vänder. Försöker. Misslyckas. Försöker igen.

Hmm, jag har börjat läsa den där nya grejen de börjat med i JP, så kallade mikronoveller. "Noveller" bestående av endast sex ord. Ärligt talat har det smittat av sig på mig. Tyckte det var lite spännande så brukar numera ägna mina sömnlösa nätter åt att försöka fånga en känsla i sex ord.

Egentligen har jag väl alltid tyckt om att skriva. Lättare att förstå sig på sig själv om man försöker sätta ord på känslor och tankar. Dock brukar jag inte skriva dikter, noveller och sådant särskilt ofta. Inte för att jag inte tycker om det. Mer för att jag inte vågar. Det blir för personligt. Och visst, men kan skriva sådant som man inte visar för någon, men då dyker samma problem upp som när jag försökt mig på att skriva dagbok. Jag märkte helt enkelt att jag var totalt livrädd för att någon skulle hitta dagboken. Så jag kom helt enkelt fram till att sådant som man inte vill att någon annan ska läsa ska man helt enkelt inte skriva ner. Absolut säkrast.

I vilket fall som helst. Mikronoveller tycker jag om. Det kan man hålla på en lagom nivå. Man kan gömma så mycket i de sex små orden som man egentligen bara själv vet vad de står för. Sen är det klart, jag tror inte jag skulle kunna få för mig att skicka in något till JP. Fortfarande alldeles för rädd för vad folk skulle tycka. Skulle nog faktiskt inte ens få för mig att direkt visa dem för någon, mer än lite såhär enstaka när det endast handlar om en inledningstext till en blogg, men och andra sidan blir inte sex ord tillräckligt personligt för att man ska behöva vara rädd för att någon annan skulle få syn på det. Även om jag förstås inte gillar tanken.