Maybe Tomorrow Is A Better Day

Vissa dagar känns allt så bra. Man ser hur mycket man har som är värt så otroligt mycket, så mycket man har att leva för. Sådana dagar mår man så otroligt bra. Man ser på sina vänner, sin familj och hela sitt liv och tänker "vilken otroligt tur jag har". De dagarna är helt underbara.

Det konstiga är att ungefär lika ofta som man har de där bra dagarna kommer även de andra. De då man hur mycket man än letar konstigt nog inte hittar någonting som man upplever som värt att leva för. Man ställer sig frågor utan svar och ser på livet ur en helt annan synvinkel än under de bra dagarna. Hela tiden är man dock medveten om att det är något tillfälligt. Man vet att dagen efter kan man vakna upp och ha en sån där bra dag igen, och det är väl det som man gör att man tar sig igenom även de dåliga dagarna i sitt liv.

Jag har ofta funderat på vad det är som gör att man har dessa båda sorter av dagar. Ena dagen kan man må så otroligt bra  och verkligen älska sitt liv för att sedan vakna upp nästa dag och inte få bort klumpen i halsen och känslan av att vara totalt jävla misslyckad. Det ändras helt utan anledning. Inget har förändrats sen dagen innan mer än möjligtvis ens syn på livet. När jag tänker efter behövs nog båda dagarna även om de dåliga inte är speciellt omtyckta. Det är helt enkelt så livet är. Det går upp och ner, ibland utan att man förstår det. Utan att må dåligt hade man inte heller kunnat må bra.