Död åt tavelhelvetet!

Oyeah, det finns faktiskt dagar när målandet faktiskt kan få en att må dåligt. En tvärt om effekt liksom. Sjukt vad jag hatar det. Men det är väl rätt åt mig. Är man så jävla dum så man tackar ja till att måla ett porträtt av Stefan Liv i samma färger som jag använde mig av när jag målade porträttet av Daniel Karlsson så får man faktiskt skylla sig själv. Dömt att misslyckas. Inget illa mot Stefan Liv, men när man tänker på honom så tänker man inte direkt "färglatt", utan jag hade i normala fall använt en helt annan färgskala om jag skulle göra ett porträtt av honom. Det är helt enkelt inte hans färger. Och hur ska man få fram Stefan Liv med hjälp av en färgskala som inte alls är hans? 




Hjälp mig snälla! Vad är det som gör att det inte blir Stefan Liv? Och vad i helvete ska jag göra med bakgrunden? Är så sjukt trött på den nu. Och vill ni veta det roliga, när jag är färdig med den ska jag göra en kopia av den. Hur underbart är inte det på skala 1-10? Precis, det ligger på minus. Jag borde sluta tacka ja till beställningsverk, sen spelar det ingen roll om det är på önskemål av Stefan Liv. Fast å andra sidan är det alltid sjukt kul när någon vill ha en målning som man gjort. Haha, jag tror jag börjar lugna ner mig nu. Funkar inte målandet funkar skrivadet. Oyeah.  Men som sagt, hjälp?