And so now, I move on to keep my piece of mind

Ibland blir allt bara så fel och jag hatar att det inte går att komma över det. Jag hatar att det inte bara kan försvinna. Tänk om det aldrig gör det? Vad gör man då?

Fem veckor till, sen är jag här i från. Sen är det bara att hoppas på att det funkar. Att det blir lättare. Problemet är att jag faktiskt inte tror på det. Inte fullt ut. Det krävs mer, men för tillfället klarar jag inte av att gå ett steg längre.
Fast det blir nog lite lättare, det borde det bli. I alla fall till en början.  Så länge det är nytt och spännande. Då kommer det nog att fungera hyffsat. Men sen, när det nya blivit vardag? Aja, livet kommer säkert på något åt mig. Ofta får ju livet trotts allt så totalt oväntade vändningar. Jag hoppas på en sån.