Together we are strong, together we will make it

Det skadar ju aldrig att vara tydlig, men kanske har det gått snäppet för långt?

Without saying a word you can light up the dark

Och med denna blogg vill jag bara tala om för alla intresserade (framförallt mormor) att jag nu endast har en enda påse med bullar kvar i frysen. Det hela är mycket sorgligt.

Synd att du är så söt

Efter att jag fått tillbringa en natt extra i Jönköping pga inställt tåg befinner jag mig nu återigen i Göteborg.
Ett litet samtal från bussresan hit:

Två syskon, en tjej runt 8 år och en kille runt 6 år, sitter på sätet framför mig. Killen läser på den lilla reklamskyltet på ryggen av sätet framför dem. Det står: "Surfa gratis hela resan"
Killen vänder sig mot sin syster och säger: -Men det är ju inget vatten på taket, då kan man ju inte surfa!

RAGNAR TAR STUDENTEN

Familjen sitter och kollar på Baywatch. Några livräddare ska förfölja några tjuvskyttar med båt utan att de märks. Livräddarna har en knallgul båt med texten "Baywatch" stort skrivet på.
Jeppe ironiskt angående båten: -Den var ju inte skrikig.
Jag: - Nej och den var ju inte diskret direkt.
"Jeppe kollar på mig som om jag vore helt dum i huvudet."
Jag: -Vadå? Den är ju helt knallgul.
Jeppe: -Jo men det var ju typ precis det jag sa.
Jag: -Jaha, jag trodde du menade att den var högljud.

Det var en gång en förfest, om tio minuter tar den slut.

Sitter hos Sandra på förfest, eller egentligen ligger på golvet. De kollar på hockey och jag skriver blogg för att slippa se det. Fast jag har väldigt trevlig. Det är typ dem bästa männsikorna i världen som är här.l Några av dem iaf. Det tycker jag om. Men jag tycker inte om att Becca inte kan komma pga att folk inte kan hålla sig på vägarna.

It's just another day, nothing in my way

Elin tycker att vi ska söka ett stipendium för vår framtida Thailands resa som vi planerat att gör någongång när vi blir rika. Här har ni förslaget på vad hon tycker att vi ska skriva i ansökan:

"Vi är tyvärr lite för hmm skulle inte kalla oss fattiga, men eftersom ni är så snälla att betala ut lite pengar,så ja varför inte skicka lite pengar till de behövande, va fan ni får ju dela med er!"

Hmm hur många tror att vi får något stipendium?

Ju me sand som runnit genom livets timglas, desto klarare ser vi igenom det /Niccoló Machiavelli 


Våra föräldrar åker till Götet på fredag vilket innebär att Jeppe och jag har huset för oss själva.
Jag: -Jeppe och jag tänkte ha fest på fredag!
Mamma: -Det ska ni inte alls ha!
Jag: -Och hur har ni tänkt hindra oss?
Mamma: -Vi låser huset!

Hmm, som om inte vi ha nycklar?


Publicerar även Jeppes små söta konstverk här nedan:

I've always been too late to see what's before me

Jag och Nina var på en väldigt ovanlig "dans" föreställning idag. Jag hade förväntat mig en ganska vanlig föreställning och hade därför skissblocket nerpackat i väskan. Innan vi går in på föreställningen får vi en liten intruktion. De berättar då att det kommer att vara jätte mörkt när vi går in men att vi kan gå med händerna mot väggarna. Jag reagerar inte jätte mycket på det utan tänker att det är en cool effekt i början. Det var dock mycket mer speciellt än så.

När vi kom in i rummet så var det verkligen kolsvart. I början trodde man att det snart skulle lysas upp men det tog längre och längre tid utan att något hände vilket blev lite obehagligt. Det var så pass mörk att man inte skulle märka om en person stod precis brevid en. Däremot ändrades ljudet hela tiden. Ibland var det knäpptyst, ibland spelades hög partymusik. Man kände då och då människorna runt omkring en stöta emot och ta i en lite mer än vad obekanta människor i mörker faktiskt skulle göra och man hörde även hur några gick runt och sprutade någonting med olika lukter. Efter en kvart eller något sådant tändes det plötsligt upp så pass mycket så att man kunde se människorna och rummet. Först stod vi bara där sen upptäckte jag att en av killarna stod och kollade på mig och log lite. I början ganska oskyldigt men när det gått ett tag och han fortsatte kolla på ett sätt som abolut inte var diskret så började det kännas lite obehagligt. Efter ett tag kom en annan person fram till mig och började göra miner och handrörelser som om han pratade med mig fastän han inte sa något. Jag kollade omkring mig och upptäckte att alla runt omkring hade något slags "låtsas" samtal.
En stund senare släcktes det ner igen, men ganska snart tändes ett svagt ljus i mitten vilket gjorde att de flesta drog sig ut ifrån mitten och ställde sig i utkanten av cirkeln. För en kort stund släcktes det ner igen och när mittencirkeln sedan tändes igen stod det 5-6 helt nakna människor i den. De rörde sig långsamt. Vissa var på golvet, andra stod upp. Det höll på i ca. 10 minuter innan dörren öppnades och föreställningen var slut.

Som sagt, inte alls en sådan föreställning vi väntat oss men jag måste nog säga att jag faktiskt tyckte om den. Den var otroligt vacker även om det i början kändes ganska obehagligt. Däremot känner jag att de kanske ändå borde varnat lite mer i början. En mörkrädd person skulle få panik där inne och om det inte vore för allt kroki tecknande tror jag även att jag skulle uppleva det som väldigt obehagligt att stå i ett nästan helt mörkt rum med en 5-6 nakna människor mitt bland mig.

And I will wait to find, If this will last forever?




Ylva och jag hängde idag med Ida ut i Slottskogen för att sätta gränser. Helt klart vackert måste jag säga.

Blev en sen dag i skolan idag, tanken var ju att jag skulle måla men Sara My fick den vackra idén att gå till systemet så kvällen slutade med att vi satt ett gäng och drack lite vin, öl och bara umgicks lite. En mycket mysig torsdagskväll faktiskt. Såna borde det finnas fler av. "Är det där månen eller en klocka?"

Bara för att Sandra hittar på sina inledingstexter själv så kan hon minsann inte hälpa mig!

Boel sa idag att det bara är åtta veckor kvar tills vi slutar skolan. Det är helt otroligt vad snabbt tiden går. Jag kan inte tänka mig att jag bott i Göteborg i nästan ett halvår. Det är sjukt vad snabbt tiden går, och jag tycker inte om det. Ibland vill man bara stanna upp tiden om så bara för en stund. Fast hur mycket man än önskar det så funkar det ju inte.

Aja, här kommer ett litet smakprov från skolan (vi gjorde ett creedset bara för att vi är så bra):

Do you see the truth through all their lies?

Jag är ledsen Becca men någon gång var jag faktiskt tvungen att avslöja det....

I have seen peace. I have seen pain.

Ibland intalar jag mig själv att det finns så mycket i Göteborg som jag älskar, men egentligen är det inte sant. Det finns ingenting i Göteborg som jag verkligen älskar mer än möjligtvis konsten. Men kanske är det det allt handlar om, den där fristaden. Att vara på en plats där ingenting betyder så mycket. Det är den plats där jag kan andas, där allt handlar om att må bra. Visst behöver man kärlek för at må bra, men jag har det. I Jönköping. På distans. Det är lagom långt ifrån. Där finns allt som betyder. Allt som får mig att vilja leva, allt jag älskar, men också allt jag hatar. Allt som framkallar ångest. Något sådant finns inte här, för det finns helt enklet inte något som betyder så mycket så att jag kan må riktigt dåligt över det. Konstigt nog är det så jag vill ha det. Så det behöver vara. Jag har allt jag behöver, och jag har också en egen plats där jag kan vara ifrån det. Mitt liv är helt enkelt underbart.

Bye, bye, bye

På Facebook idag såg jag att någon startat en grupp med namnet "Alla vi som saknar gamla tider". Jag förde pilen till "gå med i den här gruppen" när jag plötsligt upptäckte att jag tvekade. Saknar jag verkligen det gamla? Jo, till viss del, men inte på det sättet som jag gjorde förr. För ett halvårsen hade jag inte tvekat på att gå med i den gruppen. Kanske för att jag då var i den tiden som jag nu borde syfta på när jag menar "gamla tider", men är det någonting jag faktiskt inte saknar är det gymnasiet även om jag när jag tog studenten var helt säker på att jag skulle sakna det. Visst, jag saknar vissa tillfällen men det enda jag fortfarande verkligen saknar om man syftar på en viss tid  är faktiskt högstadietiden. Det finns så mycket minnen därifrån, det var en otroligt kul tid, men till skillnad från känslan för ett halvårsen så känner jag det inte så starkt. När allt kommer omkring är det här jag vill vara, här jag är nu. Ja, jag tycker faktiskt otroligt mycket om mitt liv som det ser ut just nu och om jag hade kunnat hade jag velat stanna tiden och leva hela livet såhär. Eller i alla fall sakta ner det en aning. Jag minns inte sist jag kände så men det är faktiskt väldigt skönt när man inser att man faktiskt trivs med den tid man lever i just nu. Det är tyvärr väldigt sällan man känner så.

För att göra sanningen mera sannolik, bör man absolut blanda in en smula lögn /Fjodor Dostojevskij

Ska man ta det där som ett mordhot?

Move on, It´s no good to go back in time




Ibland är min bror så otroligt rolig! Tänk vilka skämt den lille tönten kan dra.

There´s so much left to learn and no one left to fight

Hittade boken "Allt för min syster" av Jodi Picoult på bibblan och har nu börjat läsa den. Konstigt nog så är den faktiskt inte riktigt lika bra som hennes bok "Försvinnanden". Lite överaskande eftersom "Allt för min syster" faktiskt är hennes mest kända bok. Men denna bok är trotsallt riktigt bra den också. Hittade idag ett litet stycke som jag tyckte så pass mycket om att jag kände att det måste publiceras här:

"Ibland gör vi saker för att vi är övertygade om att det är bäst för alla berörda parter. Vi intalar oss att det är det enda rätta att göra, att det är en osjälvisk handling. Det är mycket lättare än att se sanningen i vitögat."

En svensk, en dansk, en norsk

Kom på att jag lovat er uppdateringar av mina dagliga självporträtt. So here i comes:

31/1

8 min

 

1/2
7 min



2/2
35 min

3/2

10 min

De flesta av oss slösar bort sina liv som om vi hade ytterligare ett på banken /Ben Irwin

Gott folk, min mobil är sönder! Är det synd om mig eller är det synd om mig liksom? Den funkar att ringa på och till men skärmen är sönder vilket innebär att jag inte ser någonting på den alls. Jag kan alltås inte läsa sms, jag kan inte kolla på klockan och se hur lång tid det är kvar tills nästa buss går eftersom jag missat det första, och det värsta av allt, jag har fått be mina kära föräldrar att ringa och väcka mig på morgonen eftersom jag inte äger en väckarklocka! Livet är allt bra underbart. Hur gjorde de egentligen på stenåldern? Med tanke på att inte en enda människa hade verken mobil eller klocka kan de ju inte ha kommit i tid till skolan en enda dag? Nej, de måste haft det riktigt svårt de stackarna.

Att vara totalt ärlig mot sig själv är en god övning /Sigmund Freud

Vi såg en mycket bra dokumentär om konstnären Lucian Freud (barnbarn till Sigmund Freud) i skolan idag. En minst sagt speciell person. Dels har han ett speciellt, lite groteskt, sätt att måla som jag tycker väldigt mycket om, men det som är mest intressant och annorlunda med honom är hans sätt att leva och vara som person.
Han har i sitt liv haft väldigt många fruar och har hur många barn som helst. Vissa av hans barn berättade om honom i dokumentären. Det jag tyckte var riktigt intressant var hur han sätter måleriet före allt, till och med före sina barn. Enligt filmen verkade han inte ha någon speciellt bra relation till något av sina barn och det otäcka var att se hur bra människorna ändå pratade om honom. Han verkar vara en människa som faktiskt är ganska okapabel att älska någonting annat än just måleriet. Så ser man hans vänner, barn, barnbarn sitta och prata om honom. De är medvetna om hur han är men kan ändå inte sluta hoppas på något mer, inte sluta hoppas på att han ska älska dem. Ända gången dem överhuvudtaget kommer nära är de gånger de står modell för honom. Men egentligen handlar det för honom bara om motivet för hans måleri. Det är det han älskar.

En av hans döttrar berättade om när hon och hennes man stod modell för Lucian. Lucian målar väldigt långsamt vilket innebär att det kan tar många månader innan en målning är färdig. Under denna tid hann dottern bli gravid. När hon berättade det för sin far regareade han inte som andra pappor skulle ha gjort. Han blev inte överlycklig över att han skulle bli morfar utan hon upplevede istället hans reaktion, även om han inte sa det högt, som något i stil med: "No, that´s gonna fuck up my painting!"

En annan av hans döttrar sa en klok sak om hur det är att ha en sådan fader. Att man som liten ställs inför ett val. Antingen accepterar man att man inte har en "vanlig" pappa och njuter av de goda man ändå kan få ut av honom, eller så accepterar man det inte och mister allt det bra.

Som utomstående kan jag bara fascieneras av hans sätt att vara. Hur kan man vara så upplukad av någonting så att man sätter det helt och hållet framför människor och relationer? Det är svårt att förstå och man kan egnetligen inte göra annat än tycka lite synd om människorna i hans närhet.
Men kanske är det det som är kärlek? Att älska någon så mycket att man år efter år fortsätter att göra det även om man vet att man aldrig kommer att få någonting tillbaka?