Bye, bye, bye

På Facebook idag såg jag att någon startat en grupp med namnet "Alla vi som saknar gamla tider". Jag förde pilen till "gå med i den här gruppen" när jag plötsligt upptäckte att jag tvekade. Saknar jag verkligen det gamla? Jo, till viss del, men inte på det sättet som jag gjorde förr. För ett halvårsen hade jag inte tvekat på att gå med i den gruppen. Kanske för att jag då var i den tiden som jag nu borde syfta på när jag menar "gamla tider", men är det någonting jag faktiskt inte saknar är det gymnasiet även om jag när jag tog studenten var helt säker på att jag skulle sakna det. Visst, jag saknar vissa tillfällen men det enda jag fortfarande verkligen saknar om man syftar på en viss tid  är faktiskt högstadietiden. Det finns så mycket minnen därifrån, det var en otroligt kul tid, men till skillnad från känslan för ett halvårsen så känner jag det inte så starkt. När allt kommer omkring är det här jag vill vara, här jag är nu. Ja, jag tycker faktiskt otroligt mycket om mitt liv som det ser ut just nu och om jag hade kunnat hade jag velat stanna tiden och leva hela livet såhär. Eller i alla fall sakta ner det en aning. Jag minns inte sist jag kände så men det är faktiskt väldigt skönt när man inser att man faktiskt trivs med den tid man lever i just nu. Det är tyvärr väldigt sällan man känner så.