I have seen peace. I have seen pain.

Ibland intalar jag mig själv att det finns så mycket i Göteborg som jag älskar, men egentligen är det inte sant. Det finns ingenting i Göteborg som jag verkligen älskar mer än möjligtvis konsten. Men kanske är det det allt handlar om, den där fristaden. Att vara på en plats där ingenting betyder så mycket. Det är den plats där jag kan andas, där allt handlar om att må bra. Visst behöver man kärlek för at må bra, men jag har det. I Jönköping. På distans. Det är lagom långt ifrån. Där finns allt som betyder. Allt som får mig att vilja leva, allt jag älskar, men också allt jag hatar. Allt som framkallar ångest. Något sådant finns inte här, för det finns helt enklet inte något som betyder så mycket så att jag kan må riktigt dåligt över det. Konstigt nog är det så jag vill ha det. Så det behöver vara. Jag har allt jag behöver, och jag har också en egen plats där jag kan vara ifrån det. Mitt liv är helt enkelt underbart.