Antag att du är en idiot och antag att du är med i regeringen. Nej, nu upprepade jag mig. /Mark Twain 




Bara för att min bror är dum i huvudet.

Jag är för dödsstraff, för då lär de sig till nästa gång/ Britney Spears

Har tillbringat kvällen med den dära Becca. Hon tyckte att jag borde börja blogga lite oftare (som om jag inte redan bloggar överdrivet mycket) så jag får väl helt enkelt skriva en liten blogg nu.


Becca och jag hade ett samtal angående hur sexiga vampyrer är. Det spårade ur och kom att handla om Beccas och hennes pojkväns sexliv.
Becca skämtsamt: -Jo, min pojkvän brukar låtsas vara vampyr ibland bara för att jag tycker det är så sexigt.
Jag: -Jaså? Typ rollspel?
Becca: -Japps, och han i sin tur tänder på Hulken...

Becca: -Det är jätte kul att läsa sånt som din broder har sagt.
Jag: -Ja, han är ju lite dum i huvudet den där.
Becca: -Ja, det tycker jag också!


Tack Becca för en mycket trevlig kväll!

And I remember the day



Okej Jeppe lille. Nu är det såhär.  Du är 16 år gammal och i den åldern är det faktiskt inte okej att prenumera på Kalla Anka. Bara så du vet. Tänk på ditt rykte.

Jag är inte vegetarian för att jag älskar djur, jag är vegetarian för att jag hatar växter /okänd

Bara för att jag pratat med underbaraste Elin i telefon.

Elin: -Jag tänker på han Frank du vet..
Jag: -Frank rik?
Elin: -Jaa precis, Frankrike!

Jag fick uppdraget av Elin att skriva en berättelse till henne. Huvudpersonen skulle heta Frank, vara rödhårig och fräknig och bo på Gran Canria. Här är mitt resultat:

Det var en gång en liten snubbe vid namn Ted. Det som skilde Ted från andra barn var att han redan vid ung ålder började få en kraftig hårväxt. Inte bara på huvudet utan över hela kroppen. Detta kanske inte hade varit så farligt, lite hår är trotts allt ganska mysigt. Problemet var dock att det var rött! Nu förstår ni kanske Teds stora problem. Alla vet ju att rödhåriga människor är guds misslyckande, även de små barnen som gick på Teds dagis som retade honom mycket.

Trots allt finns det ingenting som kan hindra en moder ifrån att älska sitt barn. Inte ens en kraftig hårväxt. Teds moder var otroligt orolig över honom och när han var liten så ägnade hon flera timmar per dag åt att raka av honom hans hårväxt. Det växte dock alldeles för snabbt och hon insåg det lönslösa i det hela. När hans kropp dessutom började täckas av fräknar gav hon upp. Håret täckte trots allt hans fräknar.

Det var när Ted började i tredje klass som de verkliga problemen började. Han var då så täckt av hår att han såg ut ungefär som en teddy björn. Som alla vet är barn onda varelser vilket ledde till att Ted fick smeknamnet Teddy. Kan ni förstå hur detta kändes för en lite för hårig men känslig liten grabb som Ted? Han sjönk ner i en djup depression och hur mycket hans mamma än försökte kunde hon inte hjälpa honom.

När Teddy var 13 år gammal hände det oundvikliga. Hans elak klasskompisar puttade honom från en bro rakt ner i vattnet och Teddy stackarn som inte kunde simma! Hade det här varit en helt vanlig person så hade den personen dött. Men Teddy var absolut inte vanlig. Han var hårig och för första gången i hans liv var det något positivt. Hans hår absorberade upp allt vatten i floden och på så sätt överlevde han. Han bestämmde sig nu för att ta tag i sitt liv och flytta till Gran Canaria och började där jobba som Bamse på Bamseklubben på ett hotell. Alla barnen älskade honom. Snipp snapp slut så var denna sagan slut.

Bara för att jag rullar snabbare än Jeppe springer (Snacka om att han springer långsamt)

Och här sitter jag och är jätte hungrig. Ett mycket stort problem för jag har nämligen redan ätit frukost och lunch är alldeles för tidigt. Vad gör man? Jag fick den otroligt smarta idén: "BULLAR"! Så säger jag den till Sandra och får svaret: "-Ja visst kan du äta det. Om en timme när det är 11 kaffe!" Hallå? Jag är hungrig nu? Jag trotsar lagen. MOHAHAHA




Är i Jönköping idag för att Stefan Liv skulle få sin tavla. Blev en liten "hemlig" cermoni efter att Flahultskolan haft en liten invigning av några målningar som några elver gjort. Det var trevligt tycker jag allt, och Stefan verkade bli nöjd. 
Måste bara påpeka att min gamla bildlärare Anette bara är för underbar. Sötare människa får man leta efter och man borde absolut inte vara så säker på att man ens kan hitta någon. Utan henne är jag faktiskt inte helt säker på att jag någonsin hade börjat måla och att hon fortfarande efter tre år ringer och ber en måla tavlor m.m peppar en verkligen att fortsätta. Det betyder. 

Anette berättar för Stefan Liv att det är jag som gjort målningen på honom. Han kommer fram för att hälsa. Han sträcker fram handen och säger:
-Stefan! (Som om jag inte visste det liksom)

What would you do if we woke up and the whole world was gone?

Gott folk, jag ska nu berätta en ytterst sorglig händelse för er. Jag vill att ni sätter er stadigt på stolen, håller fast er hårt med båda händerna (För att vara på säkra sidan kan ni även använda ett rep eller något liknande och binda fast er, ni avgör själva hur starka ni känner er), tar ett djupt andetag och läser sedan:

JAG HAR TAGIT SÖNDER MIN LAMPA!!!!!


Jag vet, det är otroligt hemskt. Världen är inte alldeles för rättvis faktiskt. Och inte nog med det, jag berättade detta för min broder i hopp om att få något slags medlidande. I konversationen här nedan kan ni se min besvikelse. Är det inte meningen att man ska ställa upp för sina syskon?

En klok man skapar fler tillfällen än han finner /Francis Bacon




Och så bra tycker Sandra och jag om Åhlens...

Inledningstext tack

Hmm, jag besökte mataffären för en liten stund sen. Innan det hade jag varit i skolan, tagit bussen hem, slängt in mina grejor här hemma och sedan besökt pressbyrån för att fylla på mitt busskort. Allt detta utan att kolla mig i spegeln. Dock råkade jag slänga en blick i en spegel i affären. Gissa vad? Jag hade ett antal färgfläckar i hela ansiktet. Och så hade jag alltså gått runt. Oyeah, jag är så sjukt bra. Ska också tala om att det mesta av färgen i mitt ansikte var min absoluta favorit färg, äkta kadmium gul. En väldigt giftig färg som man helst ska använda handskar när man använder eftersom den är skadlig för hyn. Oyeah...

Varje ålder har sina glädjeämnen.

Idag är ingen vanlig dag för det är morsans födelsedag! Den ni. Då undrar ni förstås hur mycket hon fyller? Hmm, jag är inte helt säker, men jag har för mig att det var 23.

Aja, jag vill passa på att tacka för att du faktiskt är en ganska bra morsa, trots din unga ålder. Du är faktiskt ganska bra att ha ibland. Jag har t.ex. ganska snart tänkt ringa dig för att fråga hur man gör brunsås. Jag menar, vad hade jag gjort om inte du funnits? Jag hade helt enkelt fått klara mig utan brunsås och hur god blir maten då liksom?

Aja, avslutar med ett stort GRATTIS!

Ju mer jag har med män att göra, destomer tycker jag om hundar /Madame De Sèvignè




Kommentarerna angående min lampa (mitt tvåhundrasjuttiofjärde inlägg).


Erkänner mig aningen ägd av min broder. Denna gång fick han mig faktiskt.

Vi har stått i ljuset!



Nu börjar helgen lida mot sitt slut. En mycket vacker helg måste jag säga. Vill bara upplysa alla om att krogarna i Götet är öppna till fyra. Annat än Jönköping det.

Ikväll är det bio som gäller, "Flicka som lekte med elden". Mysigt värre.

Tack Sandra för en mycket bra helg!





Vi träffar någon snubbe från Pakistan som endast pratar engelska. Han berättar att han fyller år samma dag.
Jag vänder mig snabbt till Sandra och frågar:
-Hur säger man grattis på engelska?

My life would suck without you

Sandra är här i götet och besöker mig. Mycket trevligt måste jag säga.

För tillfället sitter vi och laddar upp inför ett krogbesök. I helgen har vi provat på de vackra dryckerna jag köpt mig i Venedig och sparat lite på. Igår smakade vi nån liten grej vid namn "Mixx", det smakade ungefär som skalet på en rutten apelsin. Nyss testade vi på en likör. Märkte att den hade lakrits smak. Verken Sandra eller jag tycker om lakrits. Underbart. Härligt att jag är så pass bra på italienska så jag har koll på vad jag köper. Men, men, drick och svälj trevlig helg!

Avslutar med ett Sandra citat:
-Det är synd att man blir tjock när man dricker asså. Jag får ju gå och dra in magen hela kvällen!

Att försöka är det första steget mot misslyckande /Homer Simpson




Något som började med något så oskyldigt som bananer spårade ur totalt. Allt på grund av min broder.

Ordning är till för idioter, vi genier behärskar även kaos



Hmm jag tänkte att vi kanske kunde kolla om du kan ta hennes plats Elin?

Det är ju lysande!




Så då undrar jag bara morsan, vem av oss hade rätt? Är den vacker eller är den vacker liksom?

Motgången är ofta en förklädd vän. Möt den med tacksamhet, för den ger dig styrka och klokskap

För en vecka sen kunde jag knappt gå ner till tvättstugan utan att vara rädd bara för att det var mörkt ute. Idag genade jag på de mörka folktomma små vägarna mellan lägenheterna på väg till bibblan utan minsta problem. Vad är det egentligen som gör att visa dagar funkar medans andra inte alls gör det?

Målet är ingenting. Vägen är allt. /Robert Broberg

Någon kanske borde tala om för min broder att det inte är lagligt att utge falsk identitet?

Varför flyger fåglarna uppochner över Huskvarna? De tål inte se skiten.

Ett litet urval av dagens kommentarer:

Jesper och jag skalar potatis och han börja på skämt att svära rejält åt mig. Som vanligt regerar våra föräldrar eftersom de tycker det låter ohyffsat (som om det inte var meningen). Pappa går även på Jeppe om någon annan gång som han upplevde att Jeppe svor för mycket. Jeppe blir lite irriterad och säger:
-Det kommer faa.. (avbryter sig mitt i svordommen och fortsätter:) inte från rätt käft...

Mamma plockar fram en massa gamla grejer som jag och Jesper gjort i skolan när vi var yngre. Hon kommer till en ljusstake.
Mamma: -Vems är det här?
Både jag och Jesper: -MIN!
Det följer av en disskusion om vems det är tills mamma avbryter: -Ska ni ha den?
Jag och Jesper samtidigt: -Nej! 

Jeppe och jag och mamma har en diskussion angående huvudvärk.
Jesper: -Den värsta huvudvärken som finns är den när man får ont här. (Han pekar på ett ställe precis vid nacken)
Jag drygt: -Ja, eller den i foten!
Jesper hakar på: -Jaa, fast den absolut värsta är ju den i skrevet. Fy van vad jobbig det är! Det är en riktigt bakfylla. Då känner man vad man gjort kvällen innan.


Jag och mamma var på en secodhand affär och jag köpte mig en liten lampa. Som vanligt var jag ganska ensam i min familj om att tycka den är snygg. Jag sa därför skämtsamt till min broder som jag vet tycker att lampan är jätte ful:
-Jesper om du känner att du verkligen vill ha lampan så skulle du ju faktiskt kunna få ta den. Om du verkligen vill alltså.
Jesper: -Ja tack, det vill jag!

Hmm, så vad lär vi oss på detta? Lova inte för mycket helt enkelt.

Den som står stadigt med båda fötterna på jorden tar sig aldrig framåt. /Robban Åslund

Mina föräldrar håller på att göra om köket och hallen, så för tillfället ser det inte alldeles för vackert ut här med väggar som är halvtapetserade och sådant. Mamma pekar på den gråa väggen och frågar mig:
-Vad tycker du om våra nya tapeter?
Jag kollar förvånat på henne och utbrister: -Jaha, jag trodde inte ni fått upp någonting där än.

Ju mer jag tänker på det, dess tydligare tycks det mig att livet helt enkelt är till för att levas/ Goethe 

Fredagen den 13:e. Som upplagt för att gå åt helvete, och i vissa fall kan det faktiskt vara ganska kul. Som när vindrutetorkarna på Mickans bil går sönder och vi ska ta oss från Norrahammar till Huskvarna i snö/regn. Slutade med att vi åkte med nedvevade rutor med huvuderna hängandes ut från fönsteret för att kunna se något. Ingenting som är jätte vanlig i november direkt. Som Sandra uttryckte det: "Det är drag på våran förfest".

Mickan i bilen, jätte glatt: -Jag har hittat en fläck där jag ser! Så länge det inte kommer en snöflinga just där!

Mickan pratar i telefon med Jonna som spillt öl på sina leggins.
Mickan: -Vadå öl i röven? Jag kör utan vindrutetorkare med en polis i röven!

Jag till Sandra: -Det börjar gå bra med Johnny Depp nu.
Sandra kollar konstig på mig och börjar skratta. Jag förstår plötsligt det roliga i mitt uttryck och utbrister:
-Alltså med målningen!

Take the time, to learn to breathe, cause some day we're going under...

Så nu var ännu en vecka med modellmåleri över. Har varit en helt okej vecka även om jag känner att det har varit lite väl mycket modellmåleri på sistone. Men visst, det är ju skit kul.

Det var lite roligt för vi hade modellmåleri veckan innan lovet och som vanligt hade jag i början väldigt problem med att få till en hudton. Jag hittar tusentals färger i kroppen och trimmar sedan upp dem alldeles för mycket så att jag står där med en slags människa i blått, gult, grönt, rött och alla färger man möjligtvis kan komma på förutom de där tråkfärgerna som kroppen faktiskt innehåller. Målningen jag hade gjort var ganska bra som målning men det stämde inte med verkligheten eftersom det inte direkt var naturtrogen. Min lärare kom då fram till mig och bad mig testa att lägga in lite ockra färger. Jag var skeptiskt till det hela i början eftersom jag trots allt var ganska nöjd med min målning och inte ville slänga på en massa färger som jag bara trodde skulle förstöra men ansåg att jag är på skolan för att lära mig så det var väl bara för att testa. Jag hade fel, det blev mycket bättre.

Så till det roliga. Inför denna veckan tänkte jag utgå ifrån mina erfarenheten sen den tidigare modellmåleri veckan och börja med ockrafärgerna för att på så sätt undvika omvägen via den färgglada marsmänniskan. När jag fått upp min modell på målningen kommer min lärare, som inte är samma lärare som vi hade den andra veckan, förbi och säger: "-Du kanske borde testa att lägga in lite fler andra färger?!"

När ska de egentligen bli nöjda?

I´m soo damn good!




Bara för att min humor blir så ruskigt kul såhär på kväller...

Våga vara rädd

Jag har kommit på att det förmodligen är något fel på mig. Jag har även konstaterat att det hela helt och hållet är min moders fel.

Nu kanske ni undrar vad det här beror på? Jo, det är nämligen så att jag har gått och blivit en super fegis. Bara sådär över dagen. Jag som i stort sätt aldrig har varit rädd för att vara ensam eller tyckt att det är speciellt otäckt att gå ute i mörkret har helt plötsligt blivit livrädd för våldtäkts män. Det är till och med så illa att jag fick värsta paniken när jag skulle ner och hämta tvätten innan. Att mannen bakom mig sedan började springa (förmodligen sen till bussen) gjorde ju inte saken bättre. Kom in i tvättstugan med helt skakiga ben och vågade knappt gå ut därifrån. Ohja, jag har gått och blivit en tönt (Jag kanske inte är adopterad i alla fall?)! Alltihop endast för att mamma inte kan sluta tjata om våldtäktsmannen som härjar här i götet. Nu blir det till att sova med knivar under kudden och vänta er inte att jag ska öppna dörren utan mina knivar i högsta hugg!

Att börja med en inledning är bra, för då vet folk i alla fall att man har börjat


Tänkte att ni kanske ville se vad jag sysslar med i skolan så slänger upp lite bilder här. Måste dock varna mina kära kusiner om att det är sk "äckliga" bilder, dvs. de är nakna!

Det verkar så enkelt vännen,ändå är det så obegripligt svårt.

Elin och jag pratar på skämt om att vi ska åka till Thailand.
Elin: -Så kan du måla av mig och dokumentera.
Jag skämtsamt: -Jaa, jag kan måla dig naken vid strandkanten.
Elin: -Jappala (för er som inte förstår är det något orsiskt utryck för ja)
Jag: -Så går alla turkarna förbi och bara glor på dig!


Oyeah, bra jobbat Jennie. Vad fan gör turkarna i Thailand?

Små bostäder med små rum leder sinnet in på den rätta vägen, medan stora hus får det att gå vilse /Leonardo da Vinci

Jag fick ett önskemål om att jag skulle lägga upp lite bilder på min lägenhet och för att inte göra er alldeles för besvikna lägger jag helt enkelt upp lite bilder. Here it comes:

Jag skulle vilja tacka mina föräldrar. I synnerhet min pappa och min mamma /Greg Norman

Och här sitter jag och firar Fars dag med kaffe, mormors bullar och kakor. Det enda som möjligtvis saknas är fadern, men det är ju detaljer.

Aja, Grattis på fars dag farsan!

För att verka avspänd och helt tillfreds kan man gnola tiddeli-pom några gånger på ett vad-ska-vi-göra-nu-då-sätt/ Nalle Puh

Haha, fick ett vackert mms av min fader idag. Det var ett filmklipp med mina kära kusiner ålandes på golvet i varsin sovsäck.
Pappa som filmar frågar: -Vem är ni nu då?
Sanna och Becka svarar: -Jennie!

För er som inte förstår skulle de alltså föreställa larver. Frågan är då vem det är som är larvig av oss, de som kryper runt på golvet i en sovsäck eller den som inte gör det? Haha, aja ni är underbara.

A different kind of pain

Igår hade vi en väldigt bra föreläsare på våran skola. En skulptör vid namn Britt Ignell. Jag kan inte säga att jag tycker speciellt bra om hennes konst, det är ganska långt ifrån mig, men jag tyckte verkligen om hennes sätt att prata om det. Hur hon berättade om hur hennes konst spelade för roll för hennes egen skull.

Det som jag fastnade allra mest för i hennes föreläsning var när hon berättade om varför hon överhuvudtaget blev konstnär. Hon berättade om när hon var tolv år gammal plötsligt upptäckte att hon inte kunde leka. Hon visste helt enkelt inte längre hur man gjorde. Att hon uttryckte detta fick mig att tänka tillbaka. Jag kände igen känslan även om jag inte tänkt på det på flera år. Jag minns själv när man kom in i den fasen att man inte längre kan leka hur gärna man än vill. Jag minns att när jag var liten älskade jag att leka med mina barbiedockor. Där kunde jag komma in i den där andra världen där ingenting annat existerade. Men man växte upp och märkte att man inte längre kunde komma in i den världen genom leken. Jag minns att även jag tyckte det var jobbigt och framförallt minns jag känslan när mina kusiner som är några år yngre än mig plockade fram sina barbiedockor och ville att jag skulle vara med och leka. Jag försökte, men jag fick inte ut något av det. Jag kunde inte komma ihåg hur man gjorde och det var en ganska konstig och faktiskt ganska jobbig känsla. Man ville ju så gärna. 

Britt berättade att när hon vid tolv års ålder upptäckte detta mådde hon ganska dåligt i flera år. Inte just för att hon inte kunde leka, utan snarare för att hon inte längre kunde komma in i den där andra världen som bara finns i ens eget huvud. Efter några år började hon dock teckna och kom på att det var ett sätt för henne att kunna gå in i den andra världen och på så sätt kunna må bra. Hon sa även att än i dag så måste hon hålla på med konsten för att kunna må bra. Tillbringar hon inte tillräckligt mycket tid i sin atelje så blir hon helt enkelt ledsen. 

Här tror jag att vi har något väldigt viktigt. Jag tror att alla människor måste ha någonting som betyder något, någonting som man älskar att göra, för att kunna må bra. Det behöver inte alls vara konst. Det kan var sport, matlagning eller i stortsätt vad som helst, det är väldigt individuellt, men jag tror att det behövs något.  

Och i vårt land så får man inte vara förmer. Det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser

Pratade precis med min moder i telefon. Vi kom att prata en sak som hände förra helgen och som jag konstigt nog glömt av att skriva nått om här. Väldigt konstigt med tanke på att det bevisar att jag absolut inte kan vara släkt med min broder, han är helt enkelt alldeles för dum.

Det var så att Jeppe var på fest, och ganska sent ringer han hem till mamma för att tala om att hans kompis skulle sova över hos oss. Av någon anledning kände han sig även tvungen att ge mamma en anledning till varför han skulle sova över. Den riktiga anledningen var ju då att det hade blivit ett slagsmål på festen och Jespers kompis hade gått imellan och fått en smäll rakt i ögat vilket resluterade i en ytterst stilfull blåtira. Ingenting som man vill komma hem till sin mamma med efter en festkväll direkt. Alltså skulle han lösa det genom att sova över hos oss. Hade Jeppe inte sagt någonting hade mamma förmodligen inte sett till hans kompis och lagt märke till blåtiran men Jeppe vill förstås, lite smått onykter som han var, förklara för mamma varför han skulle sova över. Han sa förstås inte sanningen och det är här vi kommer till det roliga. Gissa vad den lille tönten drar till med? Jo, han hade ju fått en innebandyboll i ögat och ville inte åka hem eftersom han var rädd att hans mamma skulle tro att han varit i slagsmål. Hmm, nog för att man kanske kan lura i sina föräldrar en hel del, men innebandy på en fest? Mamma är trots allt inte helt dum i huvudet även om hennes son verkar vara det.

So hard with my girls not around me



Inleder med denna låt eftersom lilla Becka Pecka tycker om den. Det är nämligen så att jag fått två nya söta små läsare. Det var tydligen en liten fågel som viskat till dem att jag hade en blogg.

Därför vill jag med detta inlägg hälsa mina underbara små (lägg märke till små) mini kusiner välkomna till min blogg!

"En gång när jag var liten då var jag lika liten som dig!"