Mitt tvåhundrafemtiosjunde inlägg...

Och i vårt land så får man inte vara förmer. Det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser

Pratade precis med min moder i telefon. Vi kom att prata en sak som hände förra helgen och som jag konstigt nog glömt av att skriva nått om här. Väldigt konstigt med tanke på att det bevisar att jag absolut inte kan vara släkt med min broder, han är helt enkelt alldeles för dum.

Det var så att Jeppe var på fest, och ganska sent ringer han hem till mamma för att tala om att hans kompis skulle sova över hos oss. Av någon anledning kände han sig även tvungen att ge mamma en anledning till varför han skulle sova över. Den riktiga anledningen var ju då att det hade blivit ett slagsmål på festen och Jespers kompis hade gått imellan och fått en smäll rakt i ögat vilket resluterade i en ytterst stilfull blåtira. Ingenting som man vill komma hem till sin mamma med efter en festkväll direkt. Alltså skulle han lösa det genom att sova över hos oss. Hade Jeppe inte sagt någonting hade mamma förmodligen inte sett till hans kompis och lagt märke till blåtiran men Jeppe vill förstås, lite smått onykter som han var, förklara för mamma varför han skulle sova över. Han sa förstås inte sanningen och det är här vi kommer till det roliga. Gissa vad den lille tönten drar till med? Jo, han hade ju fått en innebandyboll i ögat och ville inte åka hem eftersom han var rädd att hans mamma skulle tro att han varit i slagsmål. Hmm, nog för att man kanske kan lura i sina föräldrar en hel del, men innebandy på en fest? Mamma är trots allt inte helt dum i huvudet även om hennes son verkar vara det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0