Mitt nittioförsta inlägg...
Jag: "-Motsatsen till Kvinna?" Elin: "-PADDA!"
Nån som har ett bra förslag på hur man kan hämnas på elaka småbröder?
Här har "tomten" gett min broder förmodligen den bästa julklappen någonsin. En jätte söt rosa ram med texten "princess" på. I ramen hade "tomten" satt fyra otroligt vackra fotografier på mig. Man kan ju undra vad min bror hade gjort för att förtjäna en sådan vacker present? I vilket fall kom han idag ner och visade mig ramen, och vet ni vad han hade gjort?
Joo, tänk er det mest ondskefulla en människa kan göra och multiplicera det me 1000000000+ en jävla (ursäkta språket) massa fler nollor, så är ni nog i närheten av den nivån som detta ondskefulla han gjort.
Okej, nu undrar ni säkert vad det är han har gjort, men innan jag berättar nått vill jag att ni sätter er ner, tar ett djupt andetag och varför inte även binda fast er på stolen så att ni inte av chock ramlar av när ni får höra. Jag vill även här passa på att varna känsliga läsare. Får du lätt mardrömmar borde du sluta läsa nu.
Okej, här kommer det: HAN MÅLADE MUSTACH OCH SKÄGG PÅ ALLA BILDER PÅ MIG!!!!
Lever ni? Jag vet, det är hemskt. Helt sjukt onskefullt. Det är sorgligt att en människa kan sjunka så lågt. Aja, det är väl bara att ta ett steg i taget och försöka genomlida detta även om men för livet förmodligen är totalt omöjligt att undvika...
Mitt nittionde inlägg...
Och så var julen ännu en gång över. Den firades som traditionellt hos mormor och morfar. Som vanlig var även mina underbara små änglar till kusiner där också. Det var mysigt tycker jag allt. Julmat, julgodis och många vackra julklappar. Dock missade vi Kalle Anka iår, men det gör väl inte allt för mycket för min del. Tröttnade på den för några år sen.
Aja, i vilket fall som helst så fick jag bland annat de helt underbara Gustav Klimt glasen i julklapp. Såg dem för första gången för ca 2 år sen, och nu är jag änlitgen ägare av fyra stycken. Seriöst, de är helt underbara. Jennie var mycket glad.
Avslutar min blogg med lite vackra kommentarer från mina små änglar:
Jag: -Muckar du eller?
Sanna 9år: -Nej, varken becka eller jag har hästar.
Becka 11 år frågar mig: -Har du sett Tictanic?
Jag: - Ja, den är bra.
Sanna: -Ja, för det är massa som dör.
Min kära broder Jesper till mig: -Du rullar snabbare än vad jag springer.
Sanna kollar oförstående på mig och jag säger: - Han menar att jag är tjock.
Sanna brister ut i gapskratt och Becca utbrister: -Det stämmer ju!
Otroligt vad älskad jag känner mig av mina kära släktingar ;)
Mitt åttionionde inlägg...
So this is christmas...
Och så var det ännu en gång snart julafton, eller logiskt sätt så är det ju redan julafton med tanke på vad klockan är. Jag är tänkt på en sak (mitt standarduttryck numera, helt otroligt vad jag tänker nu för tiden), är inte julen en aning överskattad? Jag menar, man ska ge julklappar lite hur som helst bara för att man ska. Det behöver inte ens vara något den andra vill ha, det räcker med att man ger någonting. Ganska töntigt egentligen. Varför inte bara ge de man älskar en present då och då när man hittar något som skulle passa den personen bra?
Okej, jag vet jag är kanske lite tråkig. Det är klart att jag inte vill att vi ska afskaffa julen eller nått sånt, det är ju en mysig traditon på sitt sätt. Och visst, jag minns när man var liten. När man vaknade sex på morgonen och gick upp och tjatade på föräldrarna för att få öppna julklapparna. Så ja, på sitt sätt är julen ändå bra. För barnens skulle kan jag låta den vara kvar då ;)
Aja, jag avslutar min lilla julblogg med att önska er alla en riktigt God Jul!
Mitt åttioåttonde inlägg...
Vet inte vart jag ska ta vägen. Tänk om man bara kunde fly från sig själv för en stund. Kan inte sitta och vänta på att allt ska vända mycket längre, tror inte det funkar så denna gången. Måste nog göra nått åt det. När jag tänker efter har jag nog aldrig helt och hållet försökt på riktigt, kan liksom inte släppa det, kan inte sluta hoppas på ett mirakel. Men vissa mirakler finns nog faktisktit inte. Borde nog försöka inse det. Det här får bli min sista negativa blogg tror jag. Går det inte uppåt av sig själv, så får jag allt ta tag i det. Lite lögner löser allt. Jennie fixar.
Förlåt alla för att jag har varit så negativ på sistone, det är bara skönt att få skriva av sig en aning...
Mitt åttiosjunde inlägg...
Satt och läste igenom lite gamla bloggar nyss, och läste då bland annat bloggarna om mina lilla mini kusiner som faktiskt egentligen inte ens är små längre. I vilket fall som helst så kom jag att tänka på hur otroligt mycket de små (de kommer alltid vara små för mig) änglarna betyder. Bara en sån sak som att läsa gamla bloggar om dem får mig på bra humör. De är sådana människor som gör en glad bara genom att finnas till. Jag har dock kommit på att jag är dålig på att tala om det för dem. Det är lite konstigt faktiskt, men ibland är det så att de människor man verkligen menar det till är svårast att tala om för hur mycket de betyder. Är inte det lite konstigt?
Aja, jag hoppas att alla som betyder nått för mig vet om det även om jag inte alltid säger det.
I wanted you to know that I love the way you laugh
Mitt åttiosjätte inlägg...
Bara för att Jennie har blivit kär i en "radiolåt":
Well life has a funny way of sneaking up on you
When you think everything's okay and everything's going right
And life has a funny way of helping you out when
You think everything's gone wrong and everything blows up
In your face
Vet att denna låt har en alldeles egen blogg sen tidigare, men har faktiskt helt förälskat mig i texten så det fick bli ett litet utdrag ur den här igen. Tycker att den stämmer så grymt bra för ovavsett vad som händer så brukar det faktiskt alltid lösa sig på något bra sätt även om man aldrig kan föruse det. Det är väl helt enkelt bara att vänta in det där lilla "mirkalet". Förr eller senare kommer det även om det ibland känns som någon har bestämmt sig för att jävlas med en.
But how can I be sure, what the future holds in store?
Mitt åttiofemte inlägg...
Jag har tänkt på en sak, om man börjar leva i en lögn kan den då bli sanning? Eller förblir en lögn alltid en lögn, och en sanning alltid en sanning? Vad jag menar är att jag tror att gränsen mellan lögn och sanning egentligen är väldigt liten.
Jag brukar ofta säga att jag ljuger för mig själv, men egentligen har jag nog aldrig gjort det. Inte på riktigt. Visst har jag försökt men innerst inne har jag alltid vetat sanningen, aldrig velat att jag skulle gå på min lite halvdana lögn. I vilket fall som helst så kanske jag borde börja ljuga mer för mig själv. Försöka lite mer på allvar. Problemet är bara att jag aldrig varit speciellt bra på att ljuga. Jag tror inte ens på lögner, sanningen lyckas ändå alltid komma fram tillslut. Men och andra sidan, kanske en lögn kan leda till en sanning även om jag har lite svårt att tro på det. Men det kanske är värt ett försök?
Mitt åttiofjärde inlägg...
Lämnade in dessa foton till länssalongen i fredags. Fick svaret igår, de kom inte med. Känns inte så farligt faktiskt, var rätt väntat. Var trots allt bara 27 av 207 konstnärer som kom med. Fick dessutom lite kritik av juryn när jag hämtade mina foton. De sa att jag ska tänka mer på inramningen nästa gång, men att jag borde fortsätta med foto. Tydligen var mina foton kvar väldigt länge. Känndes häftigt att höra och för tillfället räcker det för mig.
Måste även passa på att skriva lite om min och Elins underbara resa till Malmö/Bagdag i helgen. På grund av att det inte gick någon bra buss så åkte vi med bussen som gick kvart över fyra på lördagsmorgonen. Detta innebär att vi var tvugna att ställa klockan på kvart över två, och eftersom vi aldrig varit speciellt bra på att gå och lägga oss i tid så blev det ca. 2-3 timmar sömn den natten. Men det funkade ju ändå.
Vi var i Malmö/Bagdag vid sju, så vi tillbringade tiden tills stan öppnade i scandics frukostmatsal. Lite dyrt, men det var det allt värt.
Efter en dag på stan (jag köpte förövrigt en jätte söt kjol), tog vi, precis som vi gjorde när vi var där förra gången, bussen som tog 40 minuter till vandrarhemmet.
Väl där åt vi (såg idol- Andreas från förra årets idol på pizzerian, de ni ), sov lite och sen var det äntligen dags för "High School Musical". Den var ganska bra tycker jag allt, fast det är ju alltid ett minus att gå på en musikal som man redan sett filmen, man kan liksom inte låta bli att jämföra. I vilket fall som helst så var det jätte bra skådespelare.
Eftersom Elin hade lite kontakt med Rasums som spelar i musikalen så hängde vi på dem ut efteråt. Vi gick till stan. Det tog ca.15 minuter, vilket var lite kul eftersom vi åkt 40 minuters buss från stan till vandrarhemmet som ligger precis brevid nöjesteatern. Det hela blev ännu roligare när vi dagen efter hoppade på samma buss och sa att vi ville till centralen. Busschaffören sa då att då ska vi ju åka bussen åt andra hållet, så vi hoppade av och gjorde det. Då tog det 10 minuter. Lite kul med tanke på att vi varit på samma ställe en gång innan och kännt oss jätte duktiga som lyckats ta rätt buss. Grattis till oss!
Aja, ännu en gång blev det en "det här har jag gjort blogg". Lite illa, men det är helt enkelt lättast att skriva sånt. Men jag lovar, någon gång i framtiden ska jag ta och skriva något djupt och intressant.
