Mitt åttioåttonde inlägg...

But in the end it dosen´t even matter....

Vet inte vart jag ska ta vägen. Tänk om man bara kunde fly från sig själv för en stund. Kan inte sitta och vänta på att allt ska vända mycket längre, tror inte det funkar så denna gången. Måste nog göra nått åt det. När jag tänker efter har jag nog aldrig helt och hållet försökt på riktigt, kan liksom inte släppa det, kan inte sluta hoppas på ett mirakel. Men vissa mirakler finns nog faktisktit inte. Borde nog försöka inse det. Det här får bli min sista negativa blogg tror jag. Går det inte uppåt av sig själv, så får jag allt ta tag i det. Lite lögner löser allt. Jennie fixar.

Förlåt alla för att jag har varit så negativ på sistone, det är bara skönt att få skriva av sig en aning...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0