There's so much left to learn

Jag har tänkt på en sak, om man börjar leva i en lögn kan den då bli sanning? Eller förblir en lögn alltid en lögn, och en sanning alltid en sanning? Vad jag menar är att jag tror att gränsen mellan lögn och sanning egentligen är väldigt liten.

Jag brukar ofta säga att jag ljuger för mig själv, men egentligen har jag nog aldrig gjort det. Inte på riktigt. Visst har jag försökt  men innerst inne har jag alltid vetat sanningen, aldrig velat att jag skulle gå på min lite halvdana lögn. I vilket fall som helst så kanske jag borde börja ljuga mer för mig själv. Försöka lite mer på allvar. Problemet är bara att jag aldrig varit speciellt bra på att ljuga. Jag tror inte ens på lögner, sanningen lyckas ändå alltid komma fram tillslut. Men och andra sidan, kanske en lögn kan leda till en sanning även om jag har lite svårt att tro på det. Men det kanske är värt ett försök?