Mitt nittionde inlägg...

En gång när jag var liten då var jag lika liten som dig....


Och så var julen ännu en gång över. Den firades som traditionellt hos mormor och morfar. Som vanlig var även mina underbara små änglar till kusiner där också. Det var mysigt tycker jag allt. Julmat, julgodis och många vackra julklappar. Dock missade vi Kalle Anka iår, men det gör väl inte allt för mycket för min del. Tröttnade på den för några år sen.

Aja, i vilket fall som helst så fick jag bland annat de helt underbara Gustav Klimt glasen i julklapp. Såg dem för första gången för ca 2 år sen, och nu är jag änlitgen ägare av fyra stycken. Seriöst, de är helt underbara. Jennie var mycket glad. 

Avslutar min blogg med lite vackra kommentarer från mina små änglar: 

Jag: -Muckar du eller?
Sanna 9år: -Nej, varken becka eller jag har hästar.

Becka 11 år frågar mig: -Har du sett Tictanic?
Jag: - Ja, den är bra.
Sanna: -Ja, för det är massa som dör.


Min kära broder Jesper till mig: -Du rullar snabbare än vad jag springer.
Sanna kollar oförstående på mig och jag säger: - Han menar att jag är tjock.
Sanna brister ut i gapskratt och Becca utbrister: -Det stämmer ju!

Otroligt vad älskad jag känner mig av mina kära släktingar ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0