You see there's no real ending it's only the beginning

Efter att försökt somna i över en timme tvingas jag inse att det faktiskt inte går. Det börjar närma sig datumet för hemfärd och jag börjar känna av det. Känner mig otroligt splittrad. På ena sidan saknar jag familjen och människorna i Sverige nått enorm och känner att det ska bli väldigt skönt att få komma hem (För att inte tala om att få äta lite vettig mat igen, det ska bli fantastiskt) och andra sidan har tiden här i Brighton varit så otroligt underbar så jag vill verkligen inte lämna det. Det känns konstigt att tänka sig att alla de människorna som man, under tre månaders tid, har delat sin vardag med plötsligt kommer att ryckas bort samtidigt. Vissa av dem kommer man förmodligen aldrig mer se igen, vilket kanske på sätt och vis ändå kan vara okej eftersom man låter det ske. Den betydligt jobbigare delen är att skiljas från de få människorna som man ändå har kommit så pass nära att man fortfarande vill ha dem i sitt liv, men kommer att tvingas vänja sig vid tanken att man inte kommer att kunna träffa lika enkelt och ofta.

Något annat som gör att jag känner mig splittrad är faktumet att jag kommer att bo i Jönköping. Självklart ska det bli jätte skönt att ha familjen nära igen, men jag vet inte riktigt vad jag i övrigt har att hämta i Jönköping. Jag tycker faktiskt inte riktigt om staden, och jag har i stort sätt inte ens några vänner kvar där längre. Det känns konstigt att det är där jag ska bo när den staden och det livet som jag verkligen saknat när jag varit här i Brighton är Göteborg. Jag fullkomligt älskar staden och det är den plats där flest människor jag tycker om finns samlade. Det känns konstigt att det inte är där jag kommer bo, men jag glädjer mig åt att veta att jag alltid har människor där som jag är välkommen att besöka.

I det stora hela ser jag ändå till viss del fram emot att komma tillbaka till Jönköping, och jag tänker att det kommer bli ganska spännande att se vad staden har att erbjuda denna gången. På sätt och vis är det ganska bra att de flesta jönköpingsvännerna inte längre är kvar där. Jag har inte längre möjligheten att bara återgå till det liv jag hade sist jag bodde i Jönköping. Jag måste hitta något nytt och på sätt och vis känns det lite som att upptäcka en ny stad.
Jag tror att det kommer bli en bra och utvecklande tid.