Vi lekte och lekte och lekte, så det är underligt att vi inte lekte ihjäl oss /Astrid Lindgren

Så nu är det alltså sommarlov.

Har suttit här ganska lång tid och försökt fortsätta på bloggen, försökt beskriva hur det känns, suddat ut, försökt igen, suddat ut osv. Jag vet nog inte riktigt själv hur det känns. Det är konstigt hur man på sätt och vis ser fram emot lovet, mot sommaren och allt som hör där till, samtidigt som det känns så otroligt sorgligt att inte gå i skolan, platsen som man faktiskt till stor del kretsat sitt liv runt den senaste tiden. Ja, det är nog allt jag kan säga. Jag vet inte om det känns bra eller dåligt men i vilket fall så är det nu lov och jag tänker helhjärtat gå in för att skapa en magisk sommar.