Den som lever utan att begå dårskaper är inte så klok som han tror /Francois de la Rochefaocauld

Vi hade en mycket intressant föreläsare igår på skolan. Inte bara för det han pratade om utan även för hur han var som person. Han var en sådan väldigt sällsynt person som faktiskt tar livet som det kommer utan att tänka för mycket. Något som man märkte redan på affischen om föreläsningen. Där andra förelsäsare brukar skriva en smart titel på sin föreläsning stod denna veckan endast något i stil med: "Jag kan inte sätta en titel eftersom jag inte har en aning om vad jag kommer att prata om". Något som han även påpekade att han fortfarande inte visste när han sedan började föreläsningen.

Han började sedan berätta om sitt liv, från den dag då han 1945 föddes på Hitlersfödelsedag. Han berättade en hel del roliga och intressanta saker som han varit med om. Ett exempel är när han berättade om hur någon, på den tid då han hade långt hår, ropat efter honom: -Du ser ut som en konstnär! Kan du hålla i drejkurser?
Han hade glatt avarat att visst kunde han det. Vad han inte talade om var att han aldrig ens sett en drejskiva och  abslout inte kunde dreja, så han fick helt enkelt ta en lektion i det innan han startade sin egna kurs. Han höll sedan kurser i drejning i 5-6 år och varje gång någon av hans elver bad honom demostrera svarade han: -Nej, det är ju inte meningen att ni ska tappa självförtroendet.

Han berättade även om hur han startade sitt museum i Värmland. Han hade från början bara bestämmt sig att göra ett litet växthus och ha som ett sorts konstverk eller konsthall under ett år. På så sätt kunde han söka bidrag och få sitt växthus betalt. Så han sökte bidrag för det lite här och var och det visade sig att han fick betydligt mer ja än han räknat med och han stod där med pengar som skulle kunna räcka till ett enormt växthus. Han omformade därför sin idé och det blev ett museum med massa paviljonger som han snabbt byggde utan ens ordentliga ritningar eller bestämda mått. Han fyllde dem sedan med konst från olika länder. Han tyckte även att det behövdes en italienska med så han fyllde en av paviljongerna med konst från en italienska vars namn jag inte kommer ihåg. De som kom och kollade tyckte det var konstigt att de aldrig såg till italienskan och han fick förklara att hon helt enkelt inte hade tid att ta sig dit. Egentligen fanns hon inte överhuvudtaget, det var hans egen konst som bara visades upp i något påhittat namn.

Jag tyckte även väldigt mycket om när han berättade hur han hade löst problemet med alla människor som kom med olika kort och vill ha rabatt för att komma in på museet. Han höjde helt enkelt priset på inträdet från 40 kr till 80 kr och alla som hade kort kom in för halva priset. Det gällde alla sorters kort, även körkort, bankort osv., och hade man inget kort så kunde man köpa ett för 3 kronor.

Man kan inte annat att bli lite avundsjuk på honom för hur lätt han tog på saker och ting och jag tror faktiskt att man borde lära sig av honom och inte tänka igenom allt man gör helt och hållet utan ibland göra saker och ting mer spontant. Som han uttryckte det: Antingen så funkar det, eller så gör det inte det.