Sparande är en väldigt god sak. Särskilt när ens föräldrar gjort det åt en /Winston Churchill

Jag har idag konstaterat att jag förr eller senare kommer att gå i konkurs. Jag har också konstaterat att det hela helt och hållet är min kära moders fel.

Idag när vi var på stan gick vi in i en affär med en massa helt otroligt söta blusar. Är det något jag absolut inte behöver är det en ny blus. Sen hittade jag en jätte fin som jag velat ha men sa ändå till mig själv: "Nej Jennie, du behöver inte en sådan" och hängde vackert tillbaka den. Sen kommer min moder och säger: "-Men Jennie, den var ju jätte fin. Ska du inte köpa den? Du kan väl iaf testa den?". Jag svarar att jag inte behöver någon sådan men konstaterar också att det kan ju inte skada om jag bara testar den, det kostar ju inget. Jag provar den och visst den är underbar men jag har bestämmt mig, jag ska inte köpa den. Då kommer min kära mamma ännu en gång och påpekar att jag fick ju pengar i julklapp, pengar som visserligen tänkt använda till färg men inte behöver jag alla pengar till det? Japps, ni förstår antagligen hur det slutade. Jag köpte blusen. Andra tillfället på lovet som jag köpt ett klädesplagg jag inte behöver just för att mamma övertalat mig. Misstänker starkt att min moder försöker driva mig till konkurs så att jag ska flytta hem igen. Förmodligen saknar hon mig. Vem gör inte det liksom?