I'm on my way, and I'll be there one day

En klasskompis sa idag: -Vad alla har blivit mycket duktigare. Det har verkligen hänt något.
Jag har faktiskt reflekterat över detta många gånger tidigare. Någonting har verkligen hänt hos i stort sätt alla i klassen. Ändå har vi bara gått på skolan i ett halvår. Jag kan inte låta bli och tycka det är väldigt häftigt att se. Framförallt när man märker det hos sig själv. När man kan jämföra grejer man tyckte var bra för ett halvårsen och inse att man skulle göra det på ett annat sätt nu och att det förmodligen skulle bli bättre. Sen försöker man hitta tillfället när det hände, när saker förändrades, och så inser man att det händer hela tiden. Stegvis.

Idag hade jag en riktigt dålig målardag. En sån där härlig dag när känslan man hela tiden strävar efter inte vill komma och man frågar sig själv vad man egentligen gör här? Jag var alldeles för trött och otaggad och verkligen ingenting jag målade blev bra. Sen kom min lärare fram och visade hur man kan blanda en bra färg att använda i en hudton. Jag brydde mig inte riktigt just då, otaggad som jag var, utan bara reflekterade över blandningen. Sen kom jag hem och satte mig för att måla på min Johnny Depp målning. Helt plötsligt upptäck jag att jag sitter och använder precis den färgblandningen som min lärare tidigare visat. Det hade på något sätt fastnat i huvudet. Ganska häftigt att man faktiskt kan lära sig saker och ting under dagar då man till och med ifrågasätter varför man överhuvudtaget målar.