Mitt trehundranittiotredje inlägg...
För om man bara tittar utanpå så missar man en värld
Jag drabbades, efter att jag skrivit förra bloggen, av en liten mellanstadies nostaligi. Om man ändå kunde ta sig tillbaka dit för en dag. Aja, i vilket fall får ni ännu några minnen:
Det är strängt förbjudet att åka på räcket i trappan vilket de flesta trots allt gör. Sandra och jag går denna dag med vår strängaste lärare ner för trappan. Utan att tänka sig för slänger Sandra upp benet på räcket.
Vår superstränga lärarare: -Och vad har du tänk göra?
Jag snabbt: -Hon tänkte bara knyta skorna!
Konstigt nog skrattade bara vår "superstränga" lärare.
Sandra och jag står och övar på en sång vi ska sjunga på nån cermoni i kyrkan. Som vanligt spårar det ur och vi börjar göra rörelser till. Ett parti består av: "Det finns så många sköna människor, som liksom böcker aldrig kommer fram. Precis som böcker i ett bibliotek, som bara står och samlar damm.
För om man bara tittar utanpå, så missar man en värld, som man aldrig får en aning om,
fast hela tiden finns den där." Sandra och jag får syn på en klasspärm med information, tar den och börjar kasta ut papprerna som rörelser till låten. Precis när vi gjort det hör vi en lärare komma. Snabbt som attan slänger vi ner papprerna i mappen igen och hälsar sedan glatt på läraren när hon går förbi.
Vi ska ha en engelska hörövning. Sandra och jag får syn på facit på katedern, tar det och pluggar in nummerordningen på svaren framför vår lärare som undertiden rabblar andra siffror för att vi ska tappa bort oss. För att ni ska veta vilka som lyckades bäst kan jag tala om att facit var: 5 1 2 6 4 3
Det var vinter och kallt, trots det fick inga elever vara inomhus på rasten. Det ledde till att alla gömde sig nere vid toaletterna i källaren. Vi var säkert 10- 15 pers där när någon plötsligt kommer ner och skriker att en lärare är påväg. Alla trycker snabbt in sig på toaletterna och står där i fler minuter innan vi förstår att det hela bara var ett skämt.
Jo, man kan inte undgå att sakna den här tiden ibland. Så mycket roliga minnen som man förmodligen kommer minnas resten av livet.