Mitt tvåhundratrettioförsta inlägg...
Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar/ Nalle Puh
Imorgon har det gått en vecka sen jag flyttade till Göteborg. Helt otroligt vad mycket som hinner hända bara på en vecka. För en vecka sen var jag livrädd inför allt nytt som skulle komma att hända. Jag besökte då Flahultskolan och pratade lite med vår före detta SYO Sussie, och bara för att alla ska förstå vilken underbar och speciell människa hon är tänker jag här nedan publicera vårat samtal.
Vi pratade lite om min flytt och Sussie frågade vad jag tyckte skulle bli allra otäckast. Jag svarade skolan, och hon frågade vidare vad exakt jag var rädd för. Jag svarade:"-Tänk om alla är jätte duktiga på att måla, och så kommer jag där och är mycket sämre än alla andra?".
De flesta människor hade nog i det stället svarat något i stil med: "-Nej, men det är klart det inte blir så. Du är ju jätte duktig!".
Ett säkert men fegt svar. Sussie däremot svarade: "-Ja så kan det bli, men då är du den person som har störst chans att utvecklad dig!"
Jag eftertänksamt: "-Ja det har du i och för sig rätt i."
Sussie fortsatte: "-Tänk om det är tvärt om då? Tänk om du är mycket bättre än alla andra. Hur kul är det?"
Efter det samtalet gick jag till skolan första dagen och var mer rädd för att var bäst än för att vara sämst.
Imorgon har det gått en vecka sen jag flyttade till Göteborg. Helt otroligt vad mycket som hinner hända bara på en vecka. För en vecka sen var jag livrädd inför allt nytt som skulle komma att hända. Jag besökte då Flahultskolan och pratade lite med vår före detta SYO Sussie, och bara för att alla ska förstå vilken underbar och speciell människa hon är tänker jag här nedan publicera vårat samtal.
Vi pratade lite om min flytt och Sussie frågade vad jag tyckte skulle bli allra otäckast. Jag svarade skolan, och hon frågade vidare vad exakt jag var rädd för. Jag svarade:"-Tänk om alla är jätte duktiga på att måla, och så kommer jag där och är mycket sämre än alla andra?".
De flesta människor hade nog i det stället svarat något i stil med: "-Nej, men det är klart det inte blir så. Du är ju jätte duktig!".
Ett säkert men fegt svar. Sussie däremot svarade: "-Ja så kan det bli, men då är du den person som har störst chans att utvecklad dig!"
Jag eftertänksamt: "-Ja det har du i och för sig rätt i."
Sussie fortsatte: "-Tänk om det är tvärt om då? Tänk om du är mycket bättre än alla andra. Hur kul är det?"
Efter det samtalet gick jag till skolan första dagen och var mer rädd för att var bäst än för att vara sämst.
Kommentarer
Trackback