Borta bra men hemma bäst, men vad händer när hemma blir borta och borta blir hemma?

Denna inledningstext läste jag i en av mina msnkontakters blogg och eftersom jag tycker att den är så otroligt bra så valde jag att sno den och sedan helt enkelt hoppas på att han inte läser min blogg.

Han beskrev känslan av att åka hem till platsen där man växt upp hela sitt liv, platsen där ens familj bor, platsen där ens alldra älsta kompisar finns, platsen som man under hela sitt liv kallat "hem", utan att känna att man åker hem. Man åker bort.

Jag är på platsen som jag under 19 års tid kallat för min hem. Platsen jag längtat efter varje gång jag varit hemifrån. Jag är här, men ändå finns den där obligatoriska hemlängtan kvar. Det är inte längre hit jag längtar, detta är inte längre hemma, och det är en ganska konstig känsla. Känslan när man sover i sängen som man alltid saknat när man varit bortrest men upptäcker att man ändå längtar till en annan säng, ens egen säng. Det är en konstig omställning, och jag tror att det kommer märkas ännu mer ju längre tid det går. Jönköping kommer alltid ha en väldigt stor betydelse för mig och förmodligen kommer det aldrig finnas någon annan stad eller något annat "hem" som kommer att betyda så pass mycket, det är här jag har växt upp, här jag blivit den jag är. Men nu tillhör det det förgångna, det är i Göteborg jag hör hemma. Just nu i alla fall.

Lyckliga slut beror på att fortsättningen saknas...

Och så var man hemma igen efter en underbar resa till Venedig. Det har faktiskt varit en mycket bättre resa än jag hade räknat med och jag måste säga att klassen är helt underbar. 

Vi har sett otroligt mycket konst i Venedig. En hel del bra, en hel del dåligt. Här nedan kan ni se det absolut häftigaste konstverket jag såg i Venedig. Eller ja, förmodligen det häftigaste konstverk jag någonsin har sett. Jag fullständigt älskar det.





Lyckades även ta denna klockrena bild här nedan. Liket i poolen är ett konstverk och när jag gick förbi stod vakterna sådär brevid så jag knäppte helt enkelt en bild. Skickade bilden till min kära broder utan att berätta att det var ett konstverk. Ni kan se samtalet här nedan.




Haha, måste ju nämna mitt lilla missöde på en av utställningarna också. Det var ett mörkt rum med lite filmer och sådant i. Vi hade redan gått igenom och kollat på det och skulle nu gå tillbaka för att leta reda på en bokhandel. Vi går därför ganska snabbt igenom och ögonen hinner inte vänja sig vid mörkret. Det leder till att jag går rakt in i en person och inte nog med det, han börjar dessutom blöda näseblod. Pinsamt värre men som min broder uttrycker sig "typiskt mig"

Aja, Tack alla för en underbar Venedigresa!