Bara mörkret hörs, i ditt öga dansar stormar små

Mörker, vilka olika effekter det kan ha på en egentligen. Det finns tillfällen när jag tycker det är jätte obehagligt sen finns det tillfälle då det inte finns något skönare. Det har till och med funnits tillfälle när jag, ensam hemma har släckt ner hela huset och bara spelat musik och njutit av mörkret. Förra helgen försökte jag till och med mig på att laga mat i totalt mörker (gav upp det ganska snabbt med tanke på att jag är riktigt dålig på att laga mat även i ljus). Konstigt nog är mörker så otroligt mysigt och lugnande vissa dagar, medans man andra dagar är totalt livrädd för det.

Jag minns en kommentar från en klasskompis under en redovisning på en gammal bildlektion. Hon nämnde hur man upplever mörker och ljus. Jag har aldrig tidigare riktigt reflekterat över detta, men hon påpekade att mörker får en att känna att det finns något där men att det är gömt i mörkret medans ljus får en att känna att det inte finns något att se. Ganska interessant tanke faktiskt.