Mitt etthundrafemtiosjunde inlägg...
Dagen då jag sålde Elin till Sandra
Dagen till ära drabbades jag helt plötsligt av en känsla av desperat pengabrist. Jag hade tidigt denna morgon spanat in ett tuggumi i skyltfönster på konsum och gick nu och dagdrömde om detta. Hur skulle jag få fram pengar till detta gudomlig ting? Jag slogs då, som av ett under, av tanken "Jag säljer Elin!". Denna tanke fick mig genast på bättre humör. Nu gällde det bara att komma på vem som skulle vilja köpa henne. Jag kom dock ganska snabbt att tänka på Sandra. Sandra skulle behöva någon som gör hennes sysslor så som natta myrorna på rummet, skicka dyrkande parfymerade kärleksbrev till medlemarna i KENT och en massa sådan viktiga saker. Jag slängde mig därför snabbt på telefonen och slog Sandras nummer. Hon var väldigt positiv till att inverstera en Elin och vi bestämmde oss för att träffas och diskutera genom det hela.
En kort stund senare satt vi på en hemlig ort och gick igenom avtalet gällande Elin. Jag krävde en krona, men Sandra var väldigt skeptisk till detta. Hon påstod att en krona var alldeles dyrt för tjänsterna gällande myrorna och kärleksbreven och erbjöd mig en femtioöring. Jag, som insåg att en femtioöring i det moderna samhället inte räcker till ett tuggummi, påpekade att hon självklart kunde använda sig av andra tjänster utav Elin. Sandra gick då med på att betala en krona för henne efter det att vi i kontraktet lagt till punkterna: "Tvätta Sandras fötter minst en gång i veckan, servera färdiggjord frukost varje morgon, se till att lägga fram en hög med matchande kläder varje morgon samt göra hennes sista historieprov". Sandra undertecknade då kontraktet och jag är nu en stolt ägare av ett tuggumi medan Sandra för en livstid är ägare av en Elin.
Förövrigt vore jag väldigt tacksam om inget om detta avtal yttras för Elin. Hon vet nämligen inte om något än och vi vill undvika att hon försöker smita ifrån det. Tack på förhand!
Dagen till ära drabbades jag helt plötsligt av en känsla av desperat pengabrist. Jag hade tidigt denna morgon spanat in ett tuggumi i skyltfönster på konsum och gick nu och dagdrömde om detta. Hur skulle jag få fram pengar till detta gudomlig ting? Jag slogs då, som av ett under, av tanken "Jag säljer Elin!". Denna tanke fick mig genast på bättre humör. Nu gällde det bara att komma på vem som skulle vilja köpa henne. Jag kom dock ganska snabbt att tänka på Sandra. Sandra skulle behöva någon som gör hennes sysslor så som natta myrorna på rummet, skicka dyrkande parfymerade kärleksbrev till medlemarna i KENT och en massa sådan viktiga saker. Jag slängde mig därför snabbt på telefonen och slog Sandras nummer. Hon var väldigt positiv till att inverstera en Elin och vi bestämmde oss för att träffas och diskutera genom det hela.
En kort stund senare satt vi på en hemlig ort och gick igenom avtalet gällande Elin. Jag krävde en krona, men Sandra var väldigt skeptisk till detta. Hon påstod att en krona var alldeles dyrt för tjänsterna gällande myrorna och kärleksbreven och erbjöd mig en femtioöring. Jag, som insåg att en femtioöring i det moderna samhället inte räcker till ett tuggummi, påpekade att hon självklart kunde använda sig av andra tjänster utav Elin. Sandra gick då med på att betala en krona för henne efter det att vi i kontraktet lagt till punkterna: "Tvätta Sandras fötter minst en gång i veckan, servera färdiggjord frukost varje morgon, se till att lägga fram en hög med matchande kläder varje morgon samt göra hennes sista historieprov". Sandra undertecknade då kontraktet och jag är nu en stolt ägare av ett tuggumi medan Sandra för en livstid är ägare av en Elin.
Förövrigt vore jag väldigt tacksam om inget om detta avtal yttras för Elin. Hon vet nämligen inte om något än och vi vill undvika att hon försöker smita ifrån det. Tack på förhand!
Kommentarer
Trackback