But it's time to face the truth

Jag borde måla, tror jag behöver det. Men orkar inte. Känner inte riktigt för det men tror jag skulle göra det om jag väl började. Kanske. Ibland funkar det så, ibland funkar det inte alls. Men jag borde kanske prova.

Usch, jag borde lära mig att gå och lägga mig i tid. Det är lättare då, då funkar det bättre. Idag funkar det inte alls. Men skit samma, det spelar ingen roll.

Jag funderar på att söka till Domén, en konstskola i Göteborg. Bara för att se om man kommer in liksom. Och ja, jag vet, det har ingen framtid men jag tror ändå att det kan vara det som behövs. Jag behöver komma bort från Jönköping och jag behöver måla. Jag kanske ska ge det en chans trots allt? Va fan, jag sätter målet att flytta till en öde ö och bli en misslyckad eremit konstnär. Det kan inte ens jag misslyckas med.

Jag är livrädd för att välja fel väg och jag tror att jag gör det. Jag väljer bort mig själv för att vara snäll mot andra. Jag gör det hela tiden och egentligen tror jag inte på det. Men jag antar att det är så jag är, och egentligen spelar det ingen roll. Om hundra år finns jag inte längre, och vad spelar det då för roll hur mitt liv var? Egentligen har det ingen som helst betydelse.

Aja, nu ska jag försöka mig på att måla lite.