Oh God it feels like forever...

Oyeah, Jennie har ägnat dagen åt att införa en atelje i mitt rum. Flyttade ut den gamla datorn, som i helgen ska flytta till mormor och morfar. Det känndes om om de var i större behov av den än vi. De bad mig tömma deras dator för ett tag sedan eftersom den var så seg. Och ja visst, jag sätte mig ner för att göra det. Jag märkte dock ganska snabbt att det inte fanns allt för mycket att tömma. De hade endast fyllt 2,5 gb av minnet vilket ifs var ganska mycket för den datorn eftersom dess hårddisk inte visade sig vara större än 4,5 gb. Så ja, de är i större behov av våran gamla dator som ändå stått nästan oanvänd på mitt rum. Och jag fick nu plats att bygga mig en egen liten "atelje". Tyvärr klarade jag dock inte av att plocka ner mina gamla porslinsdockor, även om jag är medveten om att de inte riktigt platsar. Lite mysko egentligen att jag inte kan få mig själv till att plocka ner dem. Mamma tjatar ofta på mig om detta, och visst en 18- åring kanske inte borde ha hela sitt rum fyllt med ett 50-tal porslinsdockor och egentligen betyder de inte någonting för mig längre, har inte gjort på flera år. Ändå klarar jag inte av att plocka ner dem, kanske just för att de en gång faktiskt har betytt så otroligt mycket. Det fanns trots allt en tid när jag blev helt till mig så fort jag fick syn på en porslinsdocksaffär, en tid då jag minst en gång i månaden plockade ner alla dockor från deras hyllor och möblerade om dem och konstigt nog älskade jag det. Nu är de bara dockor. Dockor som rymmer många minnen. Undra var någonstans det egentligen förändrades?



Nog tjatat om dem. Imon ska jag börja på min stora projektarbetsmålning. Ska bli sjuk kul och sjukt otäckt. Har aldrig målat någon så stor och svår målning förut. Men, men, det blir allt lite spännande tycker jag.

Aja, nu tänkte jag sluta skriva för dagen. Bara så ni vet.