I can't live in the past and drown myself in memories

Ibland glider man ifrån människor som stått en så otroligt nära. Människor man känner jätte väl och har gjort i nästan hela sitt liv. Sen helt plötsligt står man där och märker att man inte har något gemensamt. Man trodde aldrig att det skulle gå så långt, men livet blir ju inte alltid som man tänkt sig. Det finns dock en sak som jag börjat förstå på sista tiden. Man kan inte hålla kvar det gamla, man kan inte leva i något som fanns innan i hopp om att det ska finnas igen. Ibland måste man kunna se tillbaka och minns det som var, människor som betydde, men samtidigt förstå att det var då och istället låta andra människor ta den platsen. Ibland är det dock välidgt svårt att släppa allt gammalt, men man måste nog trots allt göra det för att någonstans hitta sig själv. Människor förändras, ibland åt olika håll....