För vem vill vara sexton nu?

Om en vecka är det över. Ingen mer skola. Konstigt det känns att tänka så endå.

I fredags besökte jag, Joppa och Sandra Flahultskolan och Sussie. Någon av oss drog då ett skämt om att vi skulle gå tillbaka första skoladagen och hoppa in i en av klasserna i sjuan bara för att se om någon märker något. Sen kom vi helt plötsligt att tänka på att det skulle skilja 6 år. Otroligt vad snabbt tiden går egentligen. Jag minns fortfarande första skoldagen i sjuan, och hur vi var påväg att vända på vägen dit.

När man tänker tillbaka så märkte man aldrig var man åldrades egentligen. När man förändrades. Jag ser på sätt och vis mig själv som precis samma person i sjuan som jag är nu, men när man tänker efter så har jag förändras så otroligt mycket. Jag har lärt mig så mycket, och nu syftar jag inte på skolämnen, utan om livet. Min livssyn har förändrats ganska mycket sen första dagen i sjuan. Var nog väldigt naiv då. Man trodde så gott om allt, men någonstans förstod man att livet faktiskt inte är så okomplicerat och enkelt som man en gång trodde. Att allt det goda inte bara kommer till en av sig själv. Ibland märker man dock sånt lite för sent.

Tänk om ytterligare några år. Undra vad man lärt sig då? Kanske kommer man en dag, när man sitter där på ålderdommshemmet att förstå vad livet egentligen går ut på....