Mitt etthundrasextioåttonde inlägg...
Jag ska måla hela världen lilla mamma
Har ägnat dagen idag åt att måla en kopia av ett gammalt porträtt på Daniel Karlsson som jag gjort tidigare. Det hänger på Flahultskolan och min föredetta bildlärare ville att jag skulle göra en kopia som han kunde få. Tyckte inte riktigt om tanken på att göra en kopia först, kan ju aldrig bli lika bra, men jag tycker faktiskt att det gått lättare än jag trodde. Lägger kanske ut en bild sen när den är färdig.
Det är konstigt vad måla gör med en egentligen. Inte alltid, men ibland är det bara så underbart. När man bara kan sitta och måla hur länge som helst utan att märka hur tiden går, tills man tillsut upptäcker att tiden har gått alldeles för fort och man får anstränga sig för att sluta. Det är såna tillfällen som man påminns om varför man överhuvudtaget målar.
Ringde CSN idag och kollade upp vad som gällde med studiebidrag och sånt om jag ska gå på Dômen. Verkar faktiskt som att ekonomin kommer att lösa sig. Underbart. Måste bara fixa någonstans att bo också. Hehe. Ärligt talat har jag nästan bestämmt mig för att gå där nu, bara allt funkar. Lite konstigt, när jag från början sökte var det mest för att jag kände att jag behövde komma bort. Nu har jag kommit på att jag vill faktiskt gå där. Det handlar inte om att jag behöver komma bort längre, i alla fall inte enbart. Jag behöver testa att satsa på konsten. Tillfälligt. Annars kommer jag alltid undra vad som hade hänt om jag hade gjort det. Jag behöver veta det, så jag tar reda på det.
Har ägnat dagen idag åt att måla en kopia av ett gammalt porträtt på Daniel Karlsson som jag gjort tidigare. Det hänger på Flahultskolan och min föredetta bildlärare ville att jag skulle göra en kopia som han kunde få. Tyckte inte riktigt om tanken på att göra en kopia först, kan ju aldrig bli lika bra, men jag tycker faktiskt att det gått lättare än jag trodde. Lägger kanske ut en bild sen när den är färdig.
Det är konstigt vad måla gör med en egentligen. Inte alltid, men ibland är det bara så underbart. När man bara kan sitta och måla hur länge som helst utan att märka hur tiden går, tills man tillsut upptäcker att tiden har gått alldeles för fort och man får anstränga sig för att sluta. Det är såna tillfällen som man påminns om varför man överhuvudtaget målar.
Ringde CSN idag och kollade upp vad som gällde med studiebidrag och sånt om jag ska gå på Dômen. Verkar faktiskt som att ekonomin kommer att lösa sig. Underbart. Måste bara fixa någonstans att bo också. Hehe. Ärligt talat har jag nästan bestämmt mig för att gå där nu, bara allt funkar. Lite konstigt, när jag från början sökte var det mest för att jag kände att jag behövde komma bort. Nu har jag kommit på att jag vill faktiskt gå där. Det handlar inte om att jag behöver komma bort längre, i alla fall inte enbart. Jag behöver testa att satsa på konsten. Tillfälligt. Annars kommer jag alltid undra vad som hade hänt om jag hade gjort det. Jag behöver veta det, så jag tar reda på det.
Kommentarer
Trackback