I see a vision once let go

Det är fredag, och vet ni vad jag gör? Just precis, jag skriver blogg! Jag sitter hemma en fredagskväll, sitter vid datorn och skriver blogg! Det trodde ni inte om lilla Jennie va? Haha. Tyckte faktiskt att det skulle bli skönt att vara hemma och inte göra ett skit en fredagskväll, minns inte sist jag var det, men jag börjar ångra mig nu. Det är ganska segt faktiskt. Men, men, det kommer alltid något gott ur det hela, och denna gången är det ett blogginlägg, och inte vilket som helst utan mitt etthundrade inlägg. Inte helt illa för att vara mig. Nu kommer vi snart till anledningen med att jag började numrera mina inlägg. Det roliga med när man kommer upp till de höga siffrorna och det blir långa inläggsnamn. Haha, okej, det kanske inte är så jätte kul, men ändå. Lite kul är det allt.

Aja, egentligen borde jag kanske ägna mitt etthundrade inlägg till att skriva om något speciellt, men bara för att jävlas tänker jag inte göra det. Och bara så ni vet så beror detta beslut absolut inte på att jag inte kommer på något speciellt att skriva om.

Hmm, måste bara berätta om min bussresa till skolan i morse. Samma bussresa som jag gjort flera gånger i veckan i snart tre år, och vet ni vad jag gör? Jo, jag hoppade av en busshållplats för tidigt! Vad tänker man med då? Visst att man kan missa en busshållplats och åka för långt, men hoppa av en för tidigt? Det är illa det här.

Aja, egentligen har jag inte så mycket att tala om idag så det får helt enkelt inte bli mer än såhär. Oyeah, mitt etthundrade inlägg blev det sämsta på länge!