I livets lopp finns det inget målsnöre. De snören vi passerar är starten till ett nytt lopp.

Var precis inne och försökte väcka Jeppe eftersom jag tyckte att han hade sovit lite för länge. Jag körde inte på nått orginellt idag utan använde mig av vanliga metoder så som att smälla upp dörren, tända lyset, skrika lite och starta musik. När han fortfarande inte gått upp en stund senare drog jag upp hans persiener.
Jag: -Nu slipper du göra det här!
Jesper i spelad frustration: -Neej, dra inte upp persiernerna! Neeej, bädda inte sängen! Neej, städa inte mitt rum!!!


Hmm, hur dum tror min broder att jag är? Såna lätta knep går jag faktiskt inte på.