And I know how bad it feels inside when I can't make up my mind

Idag har varit en konstig dag. Det var ganska längesen jag grät så mycket på en och samma dag. Jag kan inte ens säga exakt varför, tror bara att allt kom på en gång.

Inatt när jag jobbade gick jag och tänkte på den kommande göteborgsflytten. Då kändes det som att jag hade alla möjligheter i världen. Jag gjorde planer på allt jag skulle göra. Småsaker som gå in för att måla saker som jag kunde tjäna lite pengar på, ha en egen utsällning, testa att skriva en bok, börja träna, skaffa mig en pojkvän eller i alla fall börja dejta m.m. Då känndes allt så otroligt bra och spännande.

Jag kom sen hem från jobbet och sov några timmar. Dock inte på långa vägar tillräckligt, jag har svårt för att sova på dagen. När jag vaknade känndes inte allt alls lika bra. Helt plötsligt kopplade man det. Förstod att imon flyttar Elin, och jag kommer kanske inte få se henne på flera månader, förstod att på lördag flyttar jag ifrån alla och bor helt ensam i Göteborg och jag kan även erkänna att jag är totalt livrädd för att börja skolan. Tänk om jag inte passar in? Tänk om alla är mycket bättre än mig och tänk om jag inte får några vänner? Helt plötsligt var jag inte ens säker på om jag ville flytta. Allt det och ett bråk med mina föräldrar fick mig totalt att balla ur. Några timmar vid datorn har dock lugnat ner mig, även om pappa precis förstörde det genom att öppna dörren och tjurigt säga: "-Anser du att du har tid och sova hela dagen imorgon?". Konstigt att bara en mening kan få det att sjunka så direkt. Egentligen är jag nog bara trött och jag har alltid haft svårt för förändringar. Nu är det för många på en gång men det brukar ju bli lättare när allt lagt sig. Jag hoppas på det.