And then goodbyes are round the corner



Oyeah, Jennie sitter vid datorn och gråter. Det är inte förens nu jag börjar inse det. Det är en vecka kvar sen flyttar jag till Göteborg. Hela tiden har jag tryckt bort det, försökt att inte tänka på hur otroligt jobbigt det kommer att bli. Jag tycker flytten och skolan kommer bli så otroligt spännande och roligt, men samtidigt kommer det här att vara det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Flytta ifrån varenda människa man någonsin älskat. Allting man varit säker på.

Igår hade vi en avskedsmiddag och ett sista krogbesök innan Elin och jag flyttar. Trots att vi kramades, pratade om det och trots att vissa grät kunde jag själv inte gråta. Inte ens då kunde jag ta in det. Jag upprepade hela tiden att det kommer inte förändras så mycket, vi försvinner ju inte direkt. Jag förstod det inte igår, men jag tror egentligen att jag mest upprepade detta för min egen skull. Jag vill så gärna tro att det inte kommer bli svårt, att vi inte kommer behöva kämpa speciellt hårt. Av någon anledning kommer det nu. Jag inser det, det är inte sant. Jätte mycket kommer att förändras och det kommer bli så otroligt jobbigt. Jag vet det, men jag är  även ganska säker på att vi kommer klara det. Vi älskar varandra. Det räcker ganska långt.