Mitt tvåhundrafemtonde inlägg....

I missed the colours of the world



Hmm jag tror minsann han börjar arta sig. Jag har nog aldrig svurit så mycket över en målning som jag gjort över denna. Dock är känslan när den börjar lösa sig helt totalt underbar. Ju jobbigare den är desto härligare blir det när den börjar bli färdig.
Jag behöver dock lite åsikter. Ser man vem det är? Är det något som borde ändras?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0