I wonder why happiness is so easily lost

Jag har tänkt på en sak. Det finns en känsla som är värre än att må dåligt. Eller ja, egentligen brisiten på känsla. När man varken är glad eller ledsen, man bara är. Man bryr sig inte om vad man gör för man ser ingen mening med någonting. Man gör det man ska, men inget mer för vad är meningen med att göra något extra?

Jag skjutsade min broder innan idag och då lyssnade vi på pappas urdåliga cd skiva som satt i bilen. Rätt som det var kom låten "I won´t cry" med Elin Lanto. Sjukt länge sen jag hörde den sist men en gång i tiden var det min absoluta favorit låt. Jag gick runt och sjöng på det typ jämt och ständigt. Tänk att en låt kan påmina en om så mycket bara för att den var från en viss tid. Jag skulle göra vad som helst om jag bara kunde vara där igen, om så bara för en stund.