Mitt etthundratrettiofemte inlägg...

When they open their eyes

Lämnade in projektarbetet idag. Känns sjukt skönt men lite tomt trots allt. Har ändå stått och målat på den där målningen nästan dagligen i två månader och sen helt plötsligt är allt bara färdigt. Detta resulterade i att jag, när jag kom hem bara la mig på sängen och funderade på vad jag skulle göra. Det fanns verkligen ingenting, hade inte ens någon bok jag kände att jag vill läsa. Det enda jag hade att göra vara att plugga men det är trots allt tråkigare än att inte göra något alls.




I vilket fall som helst kom jag på att jag kunde börja med mitt projekt till konstnärlig fördjupning så tog med mig min kära fader en sväng till K-rauta för att införskaffa mig lite trä att måla på. Sen har ja spacklat den och nu sitter jag här och skissar lite. Märkte att jag nog behöver skissa igenom målningen en aning mer innan jag börjar på den.

Hade från börjat tänkt att göra ett teckningsprojekt eftersom jag aldrig har gjort det utan alltid gör målningar. Sen kom jag på att anledningen till att jag brukar göra målningar är för att jag tycker bäst om det. Så jag ändrade mina planer. Det blir en målning, som vanligt. Oyeah.

I bilen på väg till K-rauta:
Jag irriterat:
-Måste han köra så himla nära!
Pappa: -Vem? Du har ingen bakom dig!?
Jag: -Nej, men framför!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0