Min lärare är helt dum i huvudet, men det får man inte säga till henne för då blir hon ledsen/ Sandra

Oyeah, bara för att ni nu ska få en liten insikt i Sandras och mina söta små samtal under våra vandringar tänkte jag här publicera två otroligt söta samtal från gårdagen och dagen. Förmodligen ingen mer än Sandra och jag som förstår det roliga med dem, och det finns risk för att jag inte kommer ha några läsare kvar av denna bloggen efter detta, men lite risker får man ta i livet. Så here it comes:

Vi hör några änder nere vid ån.
Jag: -AHH KROKODILER!
De flaxar till och flyger iväg.
Jag: -Wow, flygande krokodiler!
En stund senare hör vi ännu en gång några änder.
Jag utbrister snabbt: -Flodhäst!
Samtidigt utrbister Sandra: -Anka!
Jag: -Det var fantasilöst Sandra.
Vi börjar på måfå rabla andra djur, pingvin, isbjörn, fisk m.m.
Tillslut utbrister jag:
-AND!
Vi börjar gapskratta och utrbister: -Nej, det var lite väl fantasifullt!


Jag: -Det är sådana här dagar jag faktiskt förstår varför jag valde att födas i Sverige. (syftar på det vackra vädret)
Sandra: -Jaså du fick välja det?
Jag: -Ja, fick inte du det?
Sandra: -Nej, det var nog mina föräldrar som gjorde det valet åt mig.
Jag: -Jaha. Jo, men att mina föräldrar bor i Sverige var ju faktiskt en av anledningarna till att jag valde att födas just här.