Sandra och Jennie, framtidens trollkvinnor

Var i Kalmar och kollade på SM i drill idag. Väldigt trevligt faktisk, fin stad. Har även en svag aning om att det bor ytterst trevliga människor där. I alla fall en....

Var första gången vi kollade på SM. Det var faktiskt riktigt kul, men hade nog förväntat mig lite mer ändå. Det var helt otroligt duktiga drillare men de hade glömt musiken och känslan. Hela deras program byggde på den ena avancerade grejen efter den andra, allt för att visa hur bra de är, men det blev långtråkigt att kolla på. De hade inte heller anpassat musiken. De flesta hade valt vackra kärleksbalader, utan någon egentlig kraft i. Det gjorde att man inte blev interesserad av att kolla på dem. Jag upplevde det som lite konstigt, men antar att det så det ska vara. Det som bedömms är hur tekninskt skickliga de är, inte hur bra shownummer de gör.

Det fanns dock undantag, de som trots allt valt en kraftfull musik, och verkligen lyssnat på den när de gjorde programmet. De jag blev mest facinerad av var Bjuvs drillflickors shownummer med filmmusiken från Matrix. Det var förmodligen det bästa nummer jag någonsin sett. Ett sånt där magiskt nummer, där man inte kan slita blicken ifrån dem utan följer varje steg de tar och slutar inte imponeras. Ett sånt nummer som stannar kvar i huvudet och får de andra deltagarnas nummer att kännas väldigt tråkiga.
De hade utnyttjat musiken så otroligt bra, till och med de tysta partierna. Det är ett program ja kommer minnas länge. Trots det så fick de ingen pallplacering. Mycket konstigt enligt min mening, ingen av de andra kunde ens jämföras med dem. Men, men, det är ju inte jag som sitter i juryn.

Aja, ledsen att det blev en sån där, i mångas ögon, ointeressant drill blogg. Kände för att skriva av mig lite så gjorde det. Ni får helt enkelt skylla er själva om ni läste den. Så det så.