Alla vill till himmelen men få vill ju dö

Livet, hur viktigt är det egentligen? Numera handlar allting om att leva så länge som möjligt. Du ska äta rätt, träna en massa och absolut inte röka osv. Du kan heller inte sola solarium, äta chips, pommes frites eller ens dricka kaffe utan att riskera att drabbas av cancer. 

Okej, visst att de kanske finns en större risk om man gör detta, men inte kan man väl gå och vara rädd för allt här i världen? Någon gång ska vi väl alla dö, och spelar de egentligen någon roll om man kan skjuta upp det i 10 år?

Varje dag "räddas" människor från att dö bara för att istället bli totalförlamade och sedan bara ligga och vänta på döden i flera år.

Och hur många gamla människor finns det inte som man bara ser tyna bort?

Personer som inte ens känner igen de människor som de en gång delade sitt liv med, de människor som de en gång älskade. Kanske talar jag bara för mig själv, men i ett sådant läge hade jag faktiskt föredragit att dö några år tidigare.

Jag kanske är okänslig när jag skriver det, men dessa människor blir till en belastning för alla anhöriga. En person som man en gång älskade, har förbytts mot en annan hjälplös karaktär i den älskades individens kropp. Jag kan inte låta bli att tycka att det är fel. Visst, i många fall går inte detta förhindra utan att man skulle ta livet av en hjälplös stackare, och det är självklart inte det jag påstår att man ska göra. Vad jag menar är bara det att man ibland kanske borde låta bli att rädda livet på vissa människor och istället se över vad som är bäst för personen.

Jag tror trots allt inte att döden är något vi behöver vara rädda för, någonting vi måste skjuta upp bara för att vi i vissa fall kan det.