tsssssssssssssssssssss paaaddannnggg glups glups PAAAAAAANNNNNNNGGGGGGG

Äntligen sommarlov nu. Har nog inte riktigt förstått de än. Har i stort sett varit sommarlov ett tag redan. Haft typ en lektion eller nått varje dag nu det sista. Och då har de varit någon sån där slapp lektion där vi egentligen inte gjort någonting.
Här måste jag föresten passa på att nämna tisdagens tyska lektion (förhoppningsvis den absolut sista tyska lektionen i hela mitt liv). Vi gick på cafe med tyskagruppen och våran lärare bjöd oss. Sjukt gullit. Det är sån som gör att man verkligen kommer ihåg en lärare. 

Aja, sommarlovet inleddes i alla fall härligt, trots det lite halvtråkiga vädret.  Var självklart den vanliga skolavslutningen i skolan,  man sitter och lyssnar på typ tusen olika körer och några otroligt sega tal och det enda man vill är att bara få sommarlov så fort som möjligt. Efter det så var det fika med klassen i klassrummet. Jätte mysigt, mycket gott bakat!

Efter det hade vi sommarlov, vilket ett gäng ur klassen (+Elin och Sandra) inledde med att köpa pizza som vi åt i rådhusparken. Väldigt mysigt. Har kommit på att ja kommer sakna klassen på lovet. Är en sjukt go klass faktiskt. 

Sen gick ja, Joppa, Paula, Sandra och Elin en sväng på stan och efter det har jag väl inte gjort allt för mycket idag. Typ suttit här vid datorn. Som tur är har jag i alla fall haft min gulliga "MSN dejt" Samuel som underhållit mig. Även lilla Elin har underhållit mig en del. Vi körde "gissa ljudet" på msn, därav inledningstexten (tsssssssssssssssssssss paaaddannnggg glups glups PAAAAAAANNNNNNNGGGGGGG)

.Är det någon som lyckats klura ut vad det är för något ljud? I annat fall kommer svaret längre ner.

Ska upp och måla en liten sväng innan jag går och lägger mig nu tänkte jag. Ni får ha det så bra allihoppa!


Svaret på ljudet:

En orm får syn på en mus och smyger sakta framåt. Han hoppar på musen och börjar äta den. En jägare får syn på det hela och slår ormen med en planka i huvudet.

"Sandra väljer bloggämne"

Detta inlägg skrivs som en protest mot förbudet med giftemål mellan rosa elefanter och röda hopplösa grodor utan ben. Det är ett förbud som helt och hållet grundar sig på att rosa och rött skär sig. Men är det verkligen rätt att stoppa äkta kärlek mellan två olika arter enbart pågrund av något så yttligt som deras hudfärger? Kan inte detta klassas som en slags rasism?

En anledning till detta förbud kan även höra ihop med rädslan att utrota de båda arterna. Det finns risk för att det om några hundra år varken finns några helt och hållet renblodig rosa elefanter eller röda hopplösa grodor utan ben. Kanske finns det bara en mörktrosa blanding av dessa två arter kvar. Detta argument tycker jag dock inte håller, i och med att förändringar måste ske i vilket fall. Vi kan inte förhindra framtiden hur vi än gör och jag tycker absolut inte att det ens är värt ett försök genom att förbjuda kärlek mella två arter. Vi måste göra världen rättvis. 

Håller du med om att något måste göras? Du inser precis som jag att kärlek är mycket viktigare än alla fördommar? Hjälp mig då att jobba för rättighterna för kärlek mellan rosa elefanter och röda hopplösa grodor utan ben. Sponsra mitt arbete! Sätt in pengar på mitt konto och namge med " Till Jennies shoppingkassa".   

Alla vill till himmelen men få vill ju dö

Livet, hur viktigt är det egentligen? Numera handlar allting om att leva så länge som möjligt. Du ska äta rätt, träna en massa och absolut inte röka osv. Du kan heller inte sola solarium, äta chips, pommes frites eller ens dricka kaffe utan att riskera att drabbas av cancer. 

Okej, visst att de kanske finns en större risk om man gör detta, men inte kan man väl gå och vara rädd för allt här i världen? Någon gång ska vi väl alla dö, och spelar de egentligen någon roll om man kan skjuta upp det i 10 år?

Varje dag "räddas" människor från att dö bara för att istället bli totalförlamade och sedan bara ligga och vänta på döden i flera år.

Och hur många gamla människor finns det inte som man bara ser tyna bort?

Personer som inte ens känner igen de människor som de en gång delade sitt liv med, de människor som de en gång älskade. Kanske talar jag bara för mig själv, men i ett sådant läge hade jag faktiskt föredragit att dö några år tidigare.

Jag kanske är okänslig när jag skriver det, men dessa människor blir till en belastning för alla anhöriga. En person som man en gång älskade, har förbytts mot en annan hjälplös karaktär i den älskades individens kropp. Jag kan inte låta bli att tycka att det är fel. Visst, i många fall går inte detta förhindra utan att man skulle ta livet av en hjälplös stackare, och det är självklart inte det jag påstår att man ska göra. Vad jag menar är bara det att man ibland kanske borde låta bli att rädda livet på vissa människor och istället se över vad som är bäst för personen.

Jag tror trots allt inte att döden är något vi behöver vara rädda för, någonting vi måste skjuta upp bara för att vi i vissa fall kan det.