En gång när jag var liten, då var jag lika liten som dig

Idag har mina underbara mini kusiner varit på besök. Otroligt kul, har saknat dem något grymt. De var här och firade mig. Jag fick en konstbok. Lite överaskande present, men grymt roligt.

Vi körde datten (jag blev tagen hela tiden), var borta på skolan och lekte och sen så skrev vi en brutal berättelse om Magdalena Ucula. Publicerar den här nedan bara för att den är så söt.

Magdalena Ucula

Det var en gång en tjej som hette Sara och bodde i Uppsala. Men hette hon verkligen Sara? Kanske var det bara ett namn hon utgav sig för att heta. Några tror att denna Sara egentligen var Magdalena Ucula med hennes trogna hund Miculus. De var spioner ifrån yttre rymden, utomjordiska sådana. 

Ibland kom hon ner från rymden och förtrollade sig till Sara. Hon tog med sig snygga killar upp till sitt utomjordiska hem. Där ordnade hon en stor blodfest där alla fick bidra till sin egen soppa. Det var rött och blött, och stämningen var mäktigt kuslig.

En gång träffade Sara en speciell kille på en av sina blodfester. Killen, som var väldigt modefixerad, hade i hela sitt liv drömt om att hugga huvudet av sig själv bara för att han tyckte det var snyggare utan. Under ett bråk hände därför detta och både Magdalena Ucula och den modefixerade killen högg huvudena av sig. Efteråt kom de på att det var snyggare med huvudena på och sydde därför fast dem igen. Tyvärr lyckades de sy fast fel huvud på fel kropp.

Magdalena Ucula fylldes av avsmak över detta medan den modefixerade killen som alltid önskat sig en kvinnlig kropp var överlycklig. När Magdalena sa att hon ville byta tillbaka huvudena vägrade den modefixerad, och nu mera väldigt kvinnliga, killen. Magdalena blev så arg så att det först kröp blodiga maskar ur hennes öron och näsa och till slut ploppade även ögonen ut ur ögonhålorna på det huvud som numera satt på den modefixerade killen. Hunden Miculus som inte fått någon mat denna dag var snabbt framme och åt upp dem. Detta gjorde Magdalena så arg att stygnen som huvudet satt fast med gick upp och hennes huvud ramlade med en duns ner på marken. Miculus som fortfarande var väldigt hungrig var snabbt framme och åt även detta. 

Här kunde historien ha slutat om det inte vore för att även utomjordiska hundar bajsar. Detta gjorde förstås Miculus och när han gjorde det så hängde även ögonen med bajset ut. Magdalena Ucula, som nu lämnat tillbaka den modefixarade killens huvud, hittade sina ögon och var nu en huvudlös utomjording med ögonen bärandes i sina händer. Detta tyckte den modefixerad killen var de absolut snyggaste som han någonsin sett och han och Magdalena Uculus blev jätte kära i varandra. Att de bara hade ögonen för varandra gjorde att de missade när hunden Miculus bajsade ut huvudet. En annan väldigt ond utomjording såg dock detta och tog huvudet och sålde detta på loppis.

När Magdalena fick reda på det blev hon väldigt arg. Hon tog därför hjälp av den modefixerade killen och utrotade alla utomjordingar i yttre rymden. Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.



Mina kusiner är så otroligt bäst! Var bara tvungen att tillägga det.