There is no end

Idag var jag, Sandra och Elin uppe och besökte Sandras och min gammla Syo Sussie, på Flahultskolan. Underbarare människa är svårt, om inte omöjligt, att hitta.

Sussie nämnde något om att det är konstigt hur man ibland träffar på människor som gör ett stort intryck på en. Jag har nog inte riktigt tänkt på det, men det stämmer faktiskt väldigt bra och när man ser på det på det sättet så kan man inte göra annat än att se tusentals möjligheter i livet. Jag har redan träffat jätte många människor som alltid, vad som än händer, kommer att finnas i mitt hjärta. Förmoldigen kommer jag träffa så många fler desto längre jag lever. 

Det känns lite konstigt att hitta någon speciellt i en människa som nästan är i mina föräldras ålder. Någon man både kan skratta och gråta med. Inte på ett sätt som man gör med sina föräldrar, utan som en vän. En vän som redan gått igenom våra faser i livet och som har så mycket råd att ge.

Jag vet att vi förmodligen inte kommer ha någon kontakt alls om några år, men ärligt talat är det inget som skrämmer mig. Vad som än händer så kommer jag alltid att minnas henne och lyssnar på det hon sagt. Hon kommer alltid spela en väldigt stor roll i mitt liv.