Nere vid sjön såg jag föräldragården
där min mamma bott kvar fram till att ålderdom
och demens tvingat in henne på åldringsvården
Ända sen dess hade kåken stått tom               

Det var nångång i slutet av sommarn det hände
jag fick besök utav sonhustrun min
Hon bad om hjälp för några hon kände
Inom en vecka så flytta dom in

Språket det kunde jag inte begripa
Men med miner och gester kom vi en bit
Jag förstod att dom satt i en helvetes knipa
och att det var därför som dom kommit hit  
             
Svårast av allt var nog ändå att fatta
att dom som hade lämnat sitt hemland och flytt
Här blev förhörda och ifrågasatta
och tvingades hålla sig gömda på nytt

Kvinnan hon genomled sömnlösa nätter
Med lamporna på för att känna sig trygg
Mannen bar märken från cigaretter
Som vakterna hade bränt in i hans rygg 
              
Pojken var ängslig, vem kunde väl veta
Vad han varit med om för slags jävulstyg
Men jag såg när jag gick till sjön för att meta
Hur pojken smög efter och titta, i smyg

Sommarn blev höst. Hösten blev vinter.
Mörkret var tungt. Vintern var svår.
Sonhustrun kom med julhyacinter.
Vi överlevde. Vintern blev vår.               

Han laga köksklockan som hade stannat
sen blev han tårögd och krama min hand
Hon bjöd på bröd som smaka nåt annat
Hon sov med lamporna släckta, ibland

Pojken han övervann tvivel och tvekan
Han fick ett metspö som bara var hans
Ibland så satt vi i timmar i ekan
Allting var enkelt, Framtiden fanns.           

Klockan fyra på natten, med utvisningsorder
Kom åtta poliser. Aktionen var snabb.
I båthuset väntar ett metspö. Det står där
och väntar förgäves på en femårig grabb

Själv står jag med yxan i näven och ser ingen
anledning att nånsin flagga nå mer
Flaggan den postar jag väl till regeringen
Flaggstången den ska jag fan hugga ner               

Det sas att dom saknade skäl att få stanna
Medmänsklighet. Ajöss och farväl.
Fast jag är kvar undrar jag lik förbannat
Är det dom eller vi, som mest saknar själ

Hej Sanna panna här, skulle gärna vilja göra ett inlägg på världens bästa kusins blogg och det fick jag så klart. Jag skulle vilja tacka världen bästa mormor och morfar för att ni är så snälla. Skulle även vilja tacka världens bäst, snällaste och en av dem fiske galnaste kusiner Jennie och Jeppe. Skulle vilja berätta om världen bästa marsvin Kickan

 Och en liten bil på henne när hon är på grön bete.

Såna som vi med lyckan mitt i sorgen. Vi ställer frågor och jag är trött på mina svar.

Vill härmed göra lite reklam för min vackra vän Elins nyskapade blogg. Jag rekommenderat varmt att ni tar en liten titt den.

Vill även passa på att tacka Elin Pelin för ett par supermysiga dagar i Göteborg, med Melissa Horn (och den där jävla Winnerbäck), krogbesök, grillning, shopping och en massa annat sådant vackert. Vi passade även på att göra denna lilla makeover nedan på mitt kök. Allt med hjälp av lite special "kakelplattor" i form av några slags klisterlappar man sätter på ett ursprungliga kaklet. Hur bra är inte detta?

I don't know where the river flows

Elin, Sandra, Mickan och jag hade grillkväll då vi planerade sommarens Tylösand resa. Då uppkom denna vackra teckning. Som ni kanske ser fick vi varsin roll.

Elin är den som är full, Mickan den med gitarren, Sandra är den som står för eldandet, Becca den som spyr och jag fick den stora äran att stå för sexet med resonemanget:
Mickan, Sandra och Becca är upptagna och Elin är alldeles för full. Själv har jag tydligen inget att säga till om.

Vi tänker sällan på vad vi har, men alltid på vad vi saknar /Arthur Schopenhauer

Hmm, antingen känner lilla Becka Pecka mig väldigt väl eller så är jag helt enkelt väldigt enkel att genomskåda? Så pass enkel att hon avfärdar mitt förslag innan jag ens hinner föreslå det.

I don't like illusions I can't see them clearly

I onsdags:
Pappa till Jeppe: -Jag fattar inte varför du alltid ställer alla tomma mjölkpaket på just det här stället på diskbänken när du har papperskorgen precis nedanför?!

I torsdags:
På morgonen:
Jag till Jeppe efter att ha druckit ur den sista mjölken ur ett paket: -Nu ställer jag mjölkpaketet på samma ställe som du brukar så kommer du att få skit för det sen!

Senare (när pappa kommit hem):
Pappa lite små tjurigt till Jeppe: -Men Jesper! Nu har du ställt ett paket där igen! Kan du inte bara slänga det?!


Idag:
Jeppe till mig: -Nu ställer jag det tomma paketet på det stället där jag brukar ställa det bara för att du ska för skit för att mamma och pappa tror att du försöker sätta dit mig igen.


Jo jag erkänner, vi gör kanske inte livet direkt jätte enkelt för våra föräldrar.